En essätidskrift

Min son föddes en fredagskväll på Visby lasarett. Medan värkarna tilltog kunde jag höra housemusiken från hamnen. Utanför de neddragna persiennerna, genom ljuset i springorna, kunde jag urskilja de unga som vandrade ner mot yachtfester och klubbar i innerstaden. Det var vecka 29, Stockholmsveckan. Klockan…

Det jag söker är kvalitet. Men vet jag vad det är jag söker? När jag sitter där på Jordtorpsåsen får jag en aning om vad kvalitet är, men något svar på frågan kan jag därmed inte formulera.

Mellan springorna glimtar dubbelgångarens kusliga ansikte. Djuransikte, stenmask, insektsögon. Ensamhetens lås spricker upp. Du upplever ett främlingskap inför dig själv: ögat konfronteras av sin blinda fläck, vänds ut och in, det maniska leendet falnar. Vem tror du att du är?

Vår förmåga att föreställa sig någon annans inre värld är rough – men en neurotypisk persons förmåga att föreställa sig den inre världen för någon med autism är väldigt rough – som en karta med vita fläckar.

Du gav mig ensomheden og alt det forbandede lort der følger med. Jeg fik et sprog som ingen forstår, jeg er en bedrager. En komposition af fiktive minder, af påståede svigt skabt af min tanke.

Vi borde vara tacksamma, vi är galna om vi inte är tacksamma. Vi fixar och förhandlar med utrymmet, vi flyttar på sakerna och vi flyttar på oss själva

Ett problem bara – hattarna, käpparna och framför allt kvarlevorna samlas på hög. Vad kan då en driven näringsidkare göra i denna situation?
Alla våra essäer, med de senaste först.