En essätidskrift

Mellan springorna glimtar dubbelgångarens kusliga ansikte. Djuransikte, stenmask, insektsögon. Ensamhetens lås spricker upp. Du upplever ett främlingskap inför dig själv: ögat konfronteras av sin blinda fläck, vänds ut och in, det maniska leendet falnar. Vem tror du att du är?

Vår förmåga att föreställa sig någon annans inre värld är rough – men en neurotypisk persons förmåga att föreställa sig den inre världen för någon med autism är väldigt rough – som en karta med vita fläckar.

Du gav mig ensomheden og alt det forbandede lort der følger med. Jeg fik et sprog som ingen forstår, jeg er en bedrager. En komposition af fiktive minder, af påståede svigt skabt af min tanke.

Vi borde vara tacksamma, vi är galna om vi inte är tacksamma. Vi fixar och förhandlar med utrymmet, vi flyttar på sakerna och vi flyttar på oss själva

Ett problem bara – hattarna, käpparna och framför allt kvarlevorna samlas på hög. Vad kan då en driven näringsidkare göra i denna situation? Hans trevliga granne tvärs över gatan kommer med ett erbjudande om att ingå ett partnerskap som kommer att gå till historien som ett av de blodigaste.

Kentauren har två alternativ: (A) Om han väljer att bestiga en häst kan han få sexuell stimulans. Denna är relativt kortvarig. (B) Om han väljer att söka kontakt med människor (och lyckas med detta) kan han få intellektuell stimulans. Denna kan vara såväl kortvarig som långvarig till sin natur.