En essätidskrift


Traditionen, traditionerna, är i själva verket ett system av interaktioner, dialogiska skulle vi kunna säga med Bachtin, mellan nutid och dåtid, med inbördes utbyte och fastställande samt utförande ett ständigt pågående ordnande.

Jag hade länge varit skeptisk till en platta. Fysiska böcker hade jag alltid sett som vänner som talade med mig och till mig. Skulle e-boken också bli en vän?

I denna spricka uppstår politisk skam – ett obehag inför att den offentliga självbilden inte sammanfaller med det som faktiskt görs. Skammen tar form i mellanrummet mellan framträdande och handling, mellan anspråket på att värna mänskliga rättigheter och den geopolitiska anpassningen till USA.

När skådespelarna i Svindel lånar ut sina egna kroppar för att kunna gestalta karaktärerna och ge dem liv sker något annat. Det rör sig om en annan slags upplevelse. Orden och texten måste ges liv.

Om april är grym, är maj neurotisk. En månadslång, hyperaktiv jakt efter bekräftelse på att det gångna halvårets produktion var värd mödan. Proppfull av röda dagar, så att lönearbete framstår som en eftertanke, något vi gör mellan evenemang och fester.

Mellan springorna glimtar dubbelgångarens kusliga ansikte. Djuransikte, stenmask, insektsögon. Ensamhetens lås spricker upp. Du upplever ett främlingskap inför dig själv: ögat konfronteras av sin blinda fläck, vänds ut och in, det maniska leendet falnar. Vem tror du att du är?
Alla våra essäer, med de senaste först.