I Sverige betraktar vi oss gärna som rationella och sekulära. Vi borde veta bättre än att tro att vi kan jinxa framtiden eller manifestera framgång, ändå gör vi det. Bakom dessa vardagliga uttryck döljer sig kanske en modern form av vidskepelse. Dämpar vi vår existentiella ångest genom att försöka påverka det vi egentligen inte kan kontrollera?

Min kompis hade precis fått ett nytt jobb. Jag ringde för att gratta honom.
– Säg inte så, du kommer jinxa det! svarade han reflexmässigt.
– Men ni har ju ett muntligt avtal och kontraktet skulle skickas i veckan, invände jag.
– Ja, jo, men ändå, envisades han.

Jag log inombords åt hans nyfunna vidskeplighet och slogs samtidigt av den där klarsynen då ett vanligt uttryck syns i nytt ljus. ”Jinxa”, en försvenskad version av engelskans jinx och direktöversatt till ”förbannelse”, men i talspråklig mening närmare översatt till att ”dra otur över sig”, som i en aktiv handling.

Jinx låter kanske som en modern anglicism, men ordets rötter sträcker sig betydligt längre bakåt. Närliggande ”Jynx” återfanns i engelskan redan kring 1690 och fortsätter vi bakåt kan begreppet spåras till det tidiga 1600-talets ”jyng”, som betydde just ”besvärjelse” eller ”trollformel”. Jyng har i sin tur släktband till latinets ”iynx” och grekiskans ”iunx”. I antika Grekland var detta namnet på göktytan (Jynx torquilla), en form av hackspett vars förmåga att vrida huvudet nästan 360 grader gjorde den populär inom spådomskonst och ockultism. Enligt mytologin var fågeln ursprungligen en nymf som kallades ”Iunx”. Hon begick misstaget att förtrolla självaste Zeus, och som straff förvandlades Iunx till den nackvridande fågeln. Min kompis rädsla för att ”jinxa” sig själv i jobbsökandet verkar alltså språkligt besläktad med antikens rädsla för att rubba gudarnas ordning.

Min kompis är långt ifrån ensam. Sverige lyfts ofta fram som ett av världens mest sekulära länder. Och det stämmer, åtminstone om vi utgår från traditionell religiös tro. Skenet bedrar. Samtidigt som endast 14 procent av svenskar uppger sig tro på Gud ”så som det är beskrivet i Bibeln”, tror hela 53 procent på en annan högre kraft eller andlig energi – vilket samtidigt är en av de högsta siffrorna i hela Västeuropa. Enligt SOM-institutet tror var femte svensk att det går att prata med döda, medan en tredjedel tror att vissa människor har ett sjätte sinne. Det som särskiljer Sverige är kanske inte frånvaron av tro, utan formen den tar. I många europeiska länder lever religionen vidare genom tradition och kollektiv identitet. I Sverige tycks tron i högre grad ha flyttat inåt: från kyrkorummet till individens eget psyke och språkbruk.

”Men det är ju inte religion heller” invänder kanske någon. Nej, visst. Vi kanske inte längre fyller kyrkornas bänkrader eller lättar våra samveten under syndabekännelsen, men vi tror fortfarande att ödmjukhet kan bespara oss otur och att universum kan belöna oss om vi frågar snällt och tänker bra tankar. Är det så olika? Nej. Den mer intressanta frågan är vad troendet i sig fyller för funktion.

Om vi nu ser oss själva som ett rationellt och sekulärt folk borde vidskepelser rimligtvis avta. I en vetenskaplig världsbild är ödet ersatt av slumpen och världen förklaras genom sannolikhet och orsakssamband. Hur kan vi då samtidigt tro att våra ord riskerar att ”jinxa” framtiden?

Det är här vi möter kärnan i det Albert Camus definierade som absurdismen i sin essä Myten om Sisyfos (1942): frontalkrocken mellan människans inneboende meningssökande och universums oförmåga att ge oss några svar. Kanske är jinx och manifestation våra försök att få universum att svara. Vi vägrar acceptera tystnaden och försöker istället tvinga fram en dialog med kosmos. För Camus var det här språnget – att söka skydd i en konstruerad mening för att dämpa den existentiella ångesten ett ”filosofiskt självmord”, en flykt från hur världen faktiskt är. Men om dialogen med kosmos gör livet lättare att leva, vad spelar det egentligen för roll? Kanske har det också ett egenvärde: en tröstande illusion kan trots allt vara mer funktionell än en paralyserande tystnad. Vidskepligheten blir att föredra framför insikten om att universum inte tar någon notis om vare sig våra framgångar eller misslyckanden. Likaså kanske det ger oss en känsla av kontroll, likt Sisyfos som fortsätter rulla stenen uppför backen trots att den alltid faller tillbaka. Och vi måste föreställa Sisyfos lycklig, menar Camus. Annars blir livet outhärdligt.

Det går att argumentera för att den här motsättningen mellan förnuft och tro inte är så ologisk som den verkar. Världen som vi upplever den kan i sin helhet inte förklaras av vetenskapen, åtminstone inte än. Där det rationella inte kan ge oss svaren vi söker kan det spirituella fylla luckorna, vilket får världen att verka mindre slumpmässig. Kanske är människan i sin natur oförmögen att leva i en helt avförtrollad värld. Vi flyttar helt enkelt in våra böner i tankens egna kammare under nya namn som ”manifestation” och ”jinx”. Men invävt i det här syns också en uråldrig religiös hållning: att som människa visa ödmjukhet inför krafter man inte fullt ut förstår.

På tal om min kompis skrev jag igen ett par dagar senare och frågade hur det hade gått med jobbet. Han sa att de inte hade skickat kontraktet än, men tycktes inte särskilt oroad. I motsats till vad han sagt tidigare menade han nu: ”Det kommer bli sjukt bra, de kommer att höra av sig i början av nästa vecka och sen kommer jag få löneförhöjning efter ett par månader.”

Jag undrade om han inte jinxade sig själv nu då?

”Nej, nej jag manifesterar!”

Men hur gick det ihop med vad han hade sagt ett par dagar tidigare om att jinxa?

”Fast det är en helt annan grej”, konstaterade han som om jag precis ställt en dum fråga.

Jag slogs av hur komiskt det faktiskt är. Samtidigt som många av oss skakar på huvudet åt kristaller och spådomar som förlegade och irrationella, använder vi jinx och manifestation som om de vore givna naturlagar. Vi har helt enkelt gett det magiska tänkandet nya, trendiga namn som får det att kännas modernt.

Ställer vi uttrycken sida vid sida – jinx och manifestation – syns en direkt motsättning. Det som i dag kallas manifestation bygger till stor del på The Law of Attraction, populariserad bland annat genom Rhonda Byrnes The secret (2006). Grundidén är att människan attraherar det hon fokuserar på: att tankar, ord och intentioner påverkar verkligheten. Föreställningen har rötter i New Thought-rörelsen kring sekelskiftet 1900 och påminner i praktiken om en sekulariserad form av bön. Där människan tidigare riktade sina önskningar mot Gud riktas de nu mot ”universum”, men logiken är snarlik: att något där ute både hör och kan svara. Men där den traditionella bönen ofta krävde underkastelse och moralisk rannsakan, har den moderna New Age-rörelsen snarare förvandlat manifestationen till en lukrativ industri, där universums välvillighet inte sällan kanaliseras till ädelstenar och onlinekurser.

Människans behov av att förhandla med det osynliga är samtidigt långt äldre än begrepp som jinx och manifestation. Antikens religioner byggde på föreställningen att våra ord och handlingar kunde påverka relationen till högre makter, och samma tanke levde vidare inom kristendomen. När religionens grepp över samhället senare försvagades försvann samtidigt inte behovet av mening och mystik. Spiritualism, teosofi och senare New Age blev ett efterlängtat tredje alternativ för den som inte fann en hemvist bland kyrkbänkarna men heller inte fann den vetenskapligt präglade världen särskilt tilltalande. I det gränslandet växte också idéerna som i dag lever vidare genom manifestation och jinx fram.

I Sverige går tron på vetenskapen närmast att likna vid en husreligion. Detta bekräftas av Vetenskapsbarometern 2025/2026, som visar att förtroendet för forskning förblir närmast orubbligt högt. Men hur kommer det sig då att så många av oss ändå tror på fenomen som jinx och manifestation? Om vi utgår från att de faktiskt påverkar verkligheten, hur ska vi då göra? Ska vi manifestera framgång men samtidigt inte säga det högt för att undvika jinx?

Kanske finns det också något rationellt i denna irrationalitet. Blaise Pascals klassiska vad byggde på idén att det är säkrare att tro än att inte tro: om Gud finns har man allt att vinna, och om Gud inte finns har man inte förlorat särskilt mycket. På liknande sätt kan rädslan för att jinxa något förstås som en sorts existentiell gardering inför möjligheten att våra ord trots allt spelar roll.

På ett psykologiskt plan finns det samtidigt fog för att våra tankar och förväntningar faktiskt påverkar vår verklighet direkt. Tankar färgar vårt sätt att agera, styr vårt fokus och vår motivation. Därigenom kan exempelvis manifestering i form av positivt tänkande ha en självuppfyllande positiv effekt, både i hur vi själva agerar och hur omgivningen uppfattar oss. Rädslan för att jinxa är ett tveeggat svärd: det kan dels göra oss mer passiva, vilket kan sätta krokben för våra ambitioner. I andra fall är det en försiktighet som kommer oss till gagn. Inom psykologin brukar man tala om kontrollfokus: individens uppfattning kring om denne styr sitt eget öde eller snarare drabbas av yttre krafter. En aktiv kontra en reaktiv världsbild.

Manifestation placerar kontrollen hos individen; jinx bygger i stället på rädslan för att något utanför oss ingriper. Betraktar vi båda som sekulariserade ekon från religionen blir logiken mer begriplig. 

Att försöka undvika jinxar påminner om syndabekännelsen: att hålla huvudet lågt för att inte utmana ödet, samtidigt som manifestation blir en modern form av bön. Kanske är det verktyg som vi fortfarande behöver för att kunna navigera genom livet?

I slutändan belyser den här dubbelheten någonting djupt allmänmänskligt. Har vårt behov av att tro kanaliserats till något lättare att förklä? Så verkar vara fallet. Kanske har människan ett behov av att se en värld bortom data och statistik. Kanske ger det oss något att tro, även om det inte är rationellt. Och kanske just därför är vi svenskar precis lika troende som i många andra länder, bara på ett annat sätt. Vidskepelserna blir en subtil revolt mot en verklighet som sakta men säkert klätts ner till minsta beståndsdel. Där tomtar och troll inte längre gömmer sig i skuggorna och människan lämnats kvar i en existentiell och hyperindividuell nakenhet, avförtrollad och ensam inför världen.

Kanske lever vi hellre i en värld präglad av hämndlystna gudar, farliga jinxar och lyckobringande manifestationer än i en tillvaro som är helt tyst. Det förstnämnda är en värld som åtminstone tycks vilja oss något. När religionen försvunnit tycks något annat hålla mystiken vid liv: jinxandet som en modern syndabekännelse och manifestationen som en bön riktad mot ett ansiktslöst universum.

Källförteckning

Cambridge Dictionary. (2025). Law of attraction. CambridgeWords.
Tillgänglig på: https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/law-of-attraction

www.canterbury.ac.nz. (2023). Divine Intervention | University of Canterbury.
Tillgänglig på: https://www.canterbury.ac.nz/about-uc/what-we-do/uc-in-the-community/exhibitions-and-collections/we-could-be-heroes/divine-intervention

Fyfe, A.T. (2011). James’s Will to believe Argument. Just the Arguments, pp. 32–34.
doi: https://doi.org/10.1002/9781444344431.ch6

Duignan, B. (2024). Enlightenment. In: Encyclopedia Britannica.
Tillgänglig på: https://www.britannica.com/event/Enlightenment-European-history

Encyclopedia Britannica. (n.d.). New Thought | religious movement.
Tillgänglig på: https://www.britannica.com/event/New-Thought

Guggenheim-bilbao.eus. (2024). Spiritual beliefs and theosophy. Gateways to spiritual worlds | Guggenheim Museum Bilbao.
Tillgänglig på: https://www.guggenheim-bilbao.eus/en/did-you-know/spiritual-beliefs-and-theosophy-gateways-to-spiritual-worlds

Orcibal, J. and Jerphagnon, L. (2019). Blaise Pascal | Biography, Facts, & Inventions. I Encyclopædia Britannica.
Tillgänglig på: https://www.britannica.com/biography/Blaise-Pascal.Som-institutet.se (2025)

SOM Publikationssök.
Tillgänglig på: https://som-institutet.se/publikationssok/pdf/workspace_qgvkVcUsilRzBA/283-298_Bergquist_o_Lundmark_muux9c

Statista. (n.d.). Sweden: believing in God 2010-2019.
Tillgänglig på: https://www.statista.com/statistics/901244/share-of-people-that-believe-in-god-in-sweden/

www.gu.se. (2020). Gudstron minskar enligt Svenska religionstrender | Göteborgs universitet.
Tillgänglig på: https://www.gu.se/nyheter/gudstron-minskar-enligt-svenska-religionstrender

Vetenskap & Allmänhet. (2025). Vetenskapsbarometern 2025/26. Rapport 2025:4.
Tillgänglig på: https://vetenskapallmanhet.se/resurs/rapport-vetenskapsbarometern-2025-26/