En essätidskrift
Det är frestande att se vår tids osäkerhet som början på en nedstigning i Dantes inferno. Men Den gudomliga komedin slutar inte i helvetet. Efter mörkret följer en uppstigning. Det är den rörelsen vi tar fasta på i detta nummer, där våra skribenter utforskar det himmelska och det helvetiska. På redaktionen lunkar arbetet vidare mitt i krisen. Liksom Dante är vi vilse men likväl på väg. Kanske är det möjligt att färdas genom mörkret mot ljuset?
Det kan se ut som att jag är en lugn och strävsam typ. Men min känsla säger mig att skenet bedrar. Den säger mig att jag i själva verket är en annan: en fundamentalist.
Visst ligger det ett stort värde i kunskap om världsreligioners heliga texter, men varje religion och varje variant av varje religion har utvecklats på sitt eget sätt under de många hundra år som gått sedan texterna skrevs. En sak jag lärt mig genom studiet av…
Australien har länge varit som två floder, som ett land där två helt olika kulturer och livsstilar existerat sida vid sida. Och folk på de två sidorna har också helt olika förutsättningar. Kommer de två floderna någonsin att kunna bli en?
Rättfärdigt kritiseras modet som ett ekologiskt, socialt och kulturellt problematiskt fenomen. Men det finns en potential hos modet som kultur- och kommunikationsform som ingen annan mänsklig företeelse besitter. Kärleken till mode har gett mig en unik inblick i mänskligt beteende
Folkdräkt/baddräkt. Naturen har inte bett om allt vi låter den symbolisera. Den har aldrig kallat sig vacker, svensk eller tidlös. Havet vill mig ingenting, varken gott eller ont. Strömmen kan ta tag i mina ben, en våg kan överrumpla och pressa ner mig under ytan.…
Goda mödrar älskar sina barn, och glömmer sina egna namn. De gråter aldrig i kallt potatismos, och gör de det ser de saltet som en extra krydda. Goda mödrar med mjuka leenden möter barnens blickar. De läser aldrig böcker medan de ammar, och scrollar aldrig…
En rik och detaljerad värld ryms utanför kamerablicken. Världen Hou presenterar känns ännu mer påtaglig och verklig just på grund av begränsningarna som åläggs åskådaren. Den historiska återgivningen i filmen handlar inte om helhetsbilden, utan upplevelsen av nuet.
Varje gång jag hälsar på har hon rensat. ”Jag vill att du tar det här nu, innan jag dör.” Döden är alltid närvarande i samtalen med henne. Hon funderar mycket på den trots att hon mött den så många gånger.
”Vem fan bryr sig om bibeln” säger han ”man är ju ändå bara här för presenterna”. Jag skrattar, kommentaren är ju faktiskt briljant. Allt jag önskar är att jag själv hade kunnat formulera mig med samma lättvindiga elegans. Det är förstås presenterna det handlar om,…
Vi står framför dörren till den fullständiga osäkerheten och den som inträder här måste lämna allt hopp om att livet ska bli som vanligt igen. Det är en resa ner i underjorden men kanske blir det en resa genom mörker till ljus?