Har du någon gång funderat på vad som faktiskt står i Koranen, islams heliga skrift? Miljontals människor i världen följer den liksom allt fler i Sverige, men de flesta svenskar har nog aldrig så mycket som hållit i en Koran.
När jag själv började studera Koranen var det av allmän nyfikenhet på betydelsefulla källtexter. (Jag har läst såväl Bibeln som Karl Marx Kapitalet och USA:s självständighetsförklaring.) Sådana texter är utgångspunkter för många människors tankar och har påverkat viktiga historiska händelser och utvecklingar, vilket gör dem intressanta, men de är också tveeggade. Det är lätt att förledas till att tro att de ursprungliga texterna innehåller Sanningen om vad något är, men varje tid tolkar dem på sitt sätt och det bör man vara ödmjuk inför. Ju modernare en källtext är, ju tydligare slutsatser kan man dra från den, men flera hundra år gamla texter bör man vara försiktigare med.
Med en allt större närvaro av Islam i Sverige kom Koranen på tur. Men det tog emot i läsningen: det var många upprepningar och det fanns ingen dramaturgisk linje. Koranen behövde presenteras enklare och kortare. Så jag valde ut några avsnitt som skulle kunna hjälpa andra intresserade att lättare förstå vad den innehåller. Kanske skulle en troende muslim ha valt andra avsnitt, men jag har gjort mitt bästa för att ge en god bild av budskapet. Läs vidare, så kommer du om några sidor att veta mer om Koranen än de flesta omkring dig.
Om jag skulle sammanfatta Koranen i en enda mening skulle det vara: Det finns bara en gud, Muhammed är hans profet och den som tror på Gud och lyder profeten kommer på domens dag till paradiset medan den som inte gör det kommer till helvetet.
Men det finns förstås mer, bland annat många berättelser som påminner om berättelserna i Bibeln. Vi får läsa om bland andra Adam, Moses, Abraham och Jesus. Vissa av berättelserna är snarlika Bibelns, andra annorlunda. Koranen innehåller också, liksom Bibeln, flera liknelser. De har jag valt att inte gå närmare in på. Istället lyfter jag fram de stycken jag upplever ger en inblick i hur Koranen är skriven och helt enkelt ger, den jag tycker, bästa bilden av Koranen.
Vissa suror (kapitel) i Koranen innehåller omvittnat vacker poesi på arabiska. Den kvaliteten går tyvärr förlorad i översättning och jag antar att vi måste lära oss arabiska för att rätt uppskatta den. Det finns dock transkriptioner med latinska bokstäver där man i alla fall kan förundras över de väl utförda rimmen.
Ordet ”koran” betyder uppläsning och det är Muhammed som läser upp Guds ord.1 Koranen är den enda muslimska text som anses komma direkt från Gud. Den är dock inte den enda vägledande texten för muslimer, utan berättelserna om Muhammeds liv och om vad han ska ha sagt är också viktiga.
Den allra första suran är ett exempel på de många lovprisningar och böner som finns i Koranen.
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre,
den Nåderike, den Barmhärtige,som allsmäktig råder över Domens dag!
Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp.
Led oss på den raka vägen –
den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse! (1:1–7)
För att läsaren ska förstå vem Gud är beskrivs hans egenskaper på flera ställen. Här är några.
det finns ingen gud utom Gud, och Gud är förvisso den Allsmäktige, den Vise. (3:62)
Gud vet allt, är underrättad om allt. (31:34)
Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet! (39:53)
Han kommer att straffa dem som gör ont med [det som svarar mot] deras handlingar och belöna dem som gör gott med det högsta goda. (53:31)
Koranen berättar att Gud har skapat världen åt människorna. Han vill oss väl och har skapat en vacker och väl fungerande värld.
Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. (2:22)
Människorna själva ses dock som syndare.
Om Gud [med en gång] skulle straffa människorna så som de förtjänar, skulle Han inte lämna en enda levande varelse kvar på [jorden] (35:45)
Paradiset, dit alla rättrogna enligt Koranen kommer efter döden, beskrivs konkret och med stor inlevelse. Här tycktes det mig bli tydligt att texterna lämpar sig för högläsning.
Paradiset som lovats dem som fruktar Gud kan liknas vid [en lustgård] där bäckar flyter med vatten som alltid förblir friskt, och floder av mjölk med ofördärvad smak, och floder av det ljuvligaste vin, och floder av renaste honung, och där de skall njuta frukter av alla slag och [dessutom få] sin Herres förlåtelse. (47:15)
Denna Dag skall de vars arvedel är paradiset helt gå upp i sin glädje,
vilande i ljuvlig skugga med sina följeslagare, stödda på divanernas [mjuka kuddar] (36:55–56)
I sin triumf får de gudfruktiga glädjas åt
lummiga parker och [spaljéer av] vindruvor
och följeslagerskor, evigt unga som de själva,
[…]
Där skall de varken höra tomt och meningslöst tal eller lögner. (78:31–35)
De skall betjänas med fat och dryckeskärl av guld, och där skall finnas allt det som själarna längtar efter och som är en fröjd för ögat. Och där skall ni förbli till evig tid. (43:71)
Helvetet, dit de otrogna och de syndiga kommer, beskrivs lika detaljerat. Koranen har dessutom en avsevärd övervikt av hot om helvetet jämfört med löften om paradiset och det är fruktansvärda kval som målas upp. En rättrogen muslim har verkligen skäl att frukta Gud.
[den Dag] då de skall bära kragar av järn om halsen och släpas fram i kedjor
[och kastas] i brännhett vatten för att sedan bli bränsle [i helvetets ugnar]. (40:71–72)
På alla som hädar sin Herre, väntar helvetets lidande – ett eländigt mål!
Och när de kastas i detta [helvete] hör de det rossla och ryta, kokande av vrede,
ja, nära att sprängas i stycken av ursinne (67:6–8)
Och helvetet som [ständigt] lurar på [offer]
skall välkomna de trotsiga syndarna.
Där skall de förbli under oöverskådlig tid
utan att känna svalka och utan att få dricka
annat än skållhett vatten och den motbjudande [vätska som sipprar ur ett sår] (78:21–25)
Som så många andra heliga texter förklarar Koranen hur en god människa, i det här fallet muslim, ska vara. Här finns grunden för hur man förväntas leva och bete sig. Utifrån Koranens texter har sedan olika inriktningar av islam utvecklat sina egna levnadsregler och sedvänjor, men det är en annan historia.
FÖR DE män och de kvinnor som har underkastat2 sig Guds vilja, de troende männen och de troende kvinnorna, de män och de kvinnor som visar sann fromhet, de män och de kvinnor som älskar sanningen, de män och de kvinnor som tåligt uthärdar motgång, de män och de kvinnor som visar ödmjukhet, de män och de kvinnor som ger åt de fattiga, de män och de kvinnor som fastar, de män och de kvinnor som lägger band på sin sinnlighet, de män och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna – [för dem alla] har Gud i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning. (33:35)
Koranen innehåller många uttalade regler för muslimer, ibland så konkreta att de också innehåller bestämmelser om påföljd. Här är ett litet urval. Även när det gäller direkta regler eller lagar finns olika åsikter inom islam och minst sju olika rättsskolor.
Döda inte era barn av rädsla för fattigdom; Vi sörjer för dem och för er. (17:31)
SÄG till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. […]
Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. (24:30–31)
Och de som anklagar ärbara kvinnor [för äktenskapsbrott] och sedan inte visar sig ha stöd av fyra vittnen, straffas med åttio piskrapp och skall i framtiden inte få avge vittnesmål; de har visat grovt brott mot Gud (24:4)
Era hustrur är för er [som] en åker; beträd därför er åker, när och som ni önskar – men sörj [först] för era själar. (2:223)
Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då [andra] kvinnor som är tillåtna för er till hustrur – två eller tre eller fyra; (4:3)
Säg [Muhammad]: ”I det som har uppenbarats för mig finner jag ingenting ätbart som är förbjudet utom självdöda djur, spillt blod eller svinkött – det är orent – eller det som i synd offrats till någon annan än Gud.” Men den som tvingas [att äta sådant av hunger] [skall finna att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. (6:145)
TROENDE! Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer. (5:90)
Koranen inskärper att det är viktigt att be till Gud. Bönerna ska gärna förrättas i en moské, helst fem gånger varje dag och fredagsbönen är den viktigaste, men ingen av dessa detaljer står i Koranen.
FÖRRÄTTA regelbundet [de dagliga] bönerna och [särskilt] den bön som har en central plats och res er i from ödmjukhet inför Gud. (2:238)
Att göra en pilgrimsfärd (till Mecka) är en plikt, men bara om man har möjlighet. I Koranen ges ofta alternativ för den som av olika skäl inte kan uppfylla ett visst bud.
OCH FULLGÖR vallfärden, såväl den större som den mindre, till Guds ära; men om omständigheterna hindrar er [att fullfölja den], ge då vad ni har möjlighet att ge som offergåva. (2:196)
Under den heliga månaden Ramadan ska man fasta så länge solen är uppe. Det kan bli orimligt när Ramadan inträffar på sommaren för den som befinner sig till exempel i norra Sverige, men då menar somliga att man får använda sig av när solen är uppe i Mecka istället.
För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadan uppenbarelsen av Koranen. … Den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut. Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar. Gud vill göra det lätt – inte tungt – för er. (2:185)
Det finns en i mitt tycke vacker vers som är lite udda eftersom den varken hotar med helvetet eller lockar med paradiset, utan argumenterar rent allmänmänskligt. Sådan argumentation är ovanlig i Koranen.
Jaga bort [den dåliga handlingen] med en bättre – den som var din fiende kan bli din nära vän! (41:34)
Koranen förklarar själv varifrån den härstammar och att det som står i den är sant. Det är ytterligare ett tecken på att den är avsedd för högläsning. Vissa suror ger ett starkt intryck av att vara nedskrivna predikningar.
Säg [Muhammad]: ”Den som har uppenbarat denna [Koran] är Den som känner himlarnas och jordens hemligheter. Han är Gud, ständigt förlåtande och barmhärtig! (25:6)
DETTA ÄR budskap ur Skriften, en Koran, klar i sig själv och som ger en klar framställning av sanningen. (15:1)
Det är enligt Koranen meningslöst att tala till de människor som Gud har beslutat varken är eller kan vara mottagliga för Koranens budskap. Alla människor kan helt enkelt inte omvändas.
MEN FÖR dem som framhärdar i att förneka sanningen är det likgiltigt om du varnar dem eller inte – de vill inte tro.
Gud har förseglat deras hjärtan. (2:6–7)
Koranen berättar, som en varning till människorna, om tidigare folk som Gud låtit gå under för att de inte lydde honom. Här finns likheter med Bibelns gamla testamente där vi också finner en mycket oförsonlig och straffande gud.
och att Han lät det forna Aad gå under
liksom stammen Thamud – [de förintades] till sista man –
och före dem Noas folk (53:50–52)
Att strida för Guds sak är en plikt och belönas med en plats i paradiset. Tolkningen av de verser som handlar om krig skiljer sig dramatiskt åt bland muslimer men en stor majoritet menar, vad jag förstår, att krig är en absolut sista möjlighet och bara får tillgripas i självförsvar.
Gå ut till strid – [vare sig ni ser det som] en lätt uppgift eller ett tungt offer – och kämpa för Guds sak med er egendom och med livet [som insats]; detta är bäst för er – om ni visste [vilken vinst ni kan uppnå i det eviga livet]! (9:41)
Det är på sätt och viss förvånansvärt lite som står i Koranen, särskilt jämfört med Bibeln. De många upprepningarna är ett skäl, men också tillkomsthistorien. Medan Bibelns böcker skrevs under flera hundra år kom hela Koranen till på bara ett par decennier, enligt traditionen dessutom genom bara en enda person som samtidigt hade många andra åtaganden. Därför är det kanske inte så konstigt och det kan vara bra att komplettera med några ord om vad som inte står i Koranen, sådant som många kan tro skulle vara hämtat just därifrån. I Koranen står således inget om förbud mot musik, dans eller bildkonst. Det är heller inte alla varianter av islam som har sådana förbud. Där finns inget explicit krav på heltäckande klädsel för kvinnor, något som för övrigt en bred majoritet av världens muslimer inte förordar. Kvinnlig könsstympning nämns inte i Koranen och anses ha betydligt äldre anor än Islam i de länder där det är vanligt. Det står inget om att män bör omskäras eller bära skägg och inget annat om mäns klädsel än att den ska vara vårdad när de går till bön. Sådana här exempel visar att det inte räcker med att känna till Koranen för att förstå alla de olika muslimska sedvänjor och övertygelser som finns.
Visst ligger det ett stort värde i kunskap om världsreligioners heliga texter, men varje religion och varje variant av varje religion har utvecklats på sitt eget sätt under de många hundra år som gått sedan texterna skrevs. En sak jag lärt mig genom studiet av Koranen att den inte ensam räcker till som källa för att förstå nutida yttringar av Islam. Den är heller inte alltid självförklarande, vilket gör det svårt för någon som vill sätta sig ner och läsa den på egen hand. För att verkligen få en djupare förståelse av Koranen behöver man ibland känna till någon viss händelse i Muhammeds liv och det finns en lång tradition av tolkningar som man skulle behöva konsultera för att verkligen få en djup förståelse av Koranen. Dess stil gör att den faktiskt är lättare att sammanfatta än Bibeln. Arbetet med Koranen har också övertygat mig om att en kort presentation kan vara till hjälp för den som likt mig vill få en första inblick i Koranens budskap.
Slutnoter
1. Korancitaten är hämtade från Muhammed Knut Bernströms översättning (Koranens budskap: med kommentarer och noter, Proprius, Stockholm, 2002). Översättningen finns också tillgänglig på http://heliga-koranen.se/. Orden inom hakparenteser har översättaren lagt till för att göra texten lättare att förstå. ↩
2. En vanlig översättning av ordet islam är just underkastelse.↩