Som i en mellanposition. Jag passar inte in i yrkeslivet, inte heller är jag en konstnär som medelst komposition och på heltid kan ta min tillflykt till evighetens gränstrakter. Jag tänkte på dessa två sfärer, verklighet och dröm, som att en avgrund skiljde dem från varandra.
Min världssyn är för olik broder Ingmars, hans för olik min. Men vi är båda förnuftiga nog att förstå att det inte finns någon gyllene medelväg mellan våra respektive positioner. Vi måste kunna samexistera och båda ha rätt att leva våra liv enligt vad vi tycker är förnuftigt.
