Poros tidskrift
En essätidskrift
-
Trotzig om självdistans och ensamhet
Mellan springorna glimtar dubbelgångarens kusliga ansikte. Djuransikte, stenmask, insektsögon. Ensamhetens lås spricker upp. Du upplever ett främlingskap inför dig själv: ögat konfronteras av sin blinda fläck, vänds ut och in, det maniska leendet falnar. Vem tror du att du är?
-
Spindel, dikt och oväntade perspektiv – vägen ut ur fobin
Julen 2020 hade jag min första riktiga julgran, i den enrummare jag bodde i. Den stod klädd dagen efter att den kommit in. Jag hade inte förväntat mig ett följe av något som jag alltid hade haft svårt för, också skulle följa med in.
-
Sommaren är antropocen
Vidgar jag horisonten och ser mig omkring i världen, så har vi upplevt extremvärme och enorma skyfall i Europa flera år i rad. För varje år som går ökar världens medeltemperatur. Extrem värme eller extrema skyfall är den nya vardagen.
-
Späckhuggarna attackerar! Rädslan och kärleken
Det var de överflödande horisonterna jag stod inför som tioåring, i det mörka rummet omgiven av valarnas sång. Det var de överflödande horisonterna jag blickade ut mot från båten. Det är de överflödande horisonterna vi måste acceptera och vidga för att älska och lära.
-
Parker
Fönstret där jag sitter och skriver vetter mot en park. På vardagar kommer förskoleklasserna iklädda kommunens gula västar. Då har redan hundägarna varit där på och rastat sina hundar. På kvällarna kommer ungdomar på sina mopeder och tar sina första stapplande steg på romantikens bana.
-
Utsikt från en kalkflisa
Jag flyttar mig en bit längre ut på hörnet av kalkflisan. Av respekt. De här sambanden finns på fler marker än alvaren, men här, i dessa unika miljöer, blir de som mest påtagliga. Lyckas träd växa upp här – och det gör de – är det ett påtagligt och synligt bevis på fungerande samband.
-
Ett bibliotek av smältande texter
Med blicken på de forna jöklarna bestämde jag mig för att skapa mitt egna bibliotek av smältande texter. Texter att återkomma till för att förstå det obegripliga i att tusentals år av iskall historia smälter undan. Det finns något befriande i att ägna sig åt sparande när så mycket går förlorat.
-
Havet
Folkdräkt/baddräkt. Naturen har inte bett om allt vi låter den symbolisera. Den har aldrig kallat sig vacker, svensk eller tidlös. Havet vill mig ingenting, varken gott eller ont. Strömmen kan ta tag i mina ben, en våg kan överrumpla och pressa ner mig under ytan. Det salta vattnet smakar illa när jag hostar upp det…
-
Dissonans
Det är en fruktansvärd balansakt. Den som tar hotet på allvar är lika känslig för dissonans som den som tyr sig till framsteget. Ingen vill befinna sig i det obehag som dissonans ger upphov till.
-
En gränsöverskridande retorik
Än så länge är det bara vår egen art som har inkluderats i det retoriska samtalet, men låt oss göra ett tankeexperiment: Vad skulle hända om vi inkluderade även det icke-mänskliga?
-
Sagan om gudarnas folk
Det var en gång ett folk som hatade naturen. Egentligen var de rädda, men de hade varit rädda så länge att rädslan liksom kommit att bli alldeles stilla och genomskinlig genom sin ständiga närvaro. Och nu var de arga, så som de själva uppfattade det.