Poros tidskrift

Existentialism

Att leva ett liv – om jagets konturer

Att leva ett liv – om jagets konturer

Att återvända till Hägglunds Vårt enda liv efter att ha läst Bornemarks Jag är himmel och hav och Lao Zis Dao de jing är att se på boken med nya ögon. Kan det vara så att dess titel omfattar mer än det huvudsakliga innehållet? Hägglund menar att ändligheten är det som gör våra liv värda att leva. Att det eviga är omöjligt att engagera sig i. Men tänk om det eviga inte är ett stillestånd utan själva principen, utgångspunkten, för livet?

HUR-VAD FÅR-MÅSTE JAG SKRIVA

HUR-VAD FÅR-MÅSTE JAG SKRIVA

Simone de Beauvoirs scen släpper inte taget. Det som fastnar i mig är känslan av skuld. Det förebrående leendet, det att en frihet måste betalas med en död. Det är som om Luxembourgträdgården vänder något, något går inte att komma bort ifrån.

Villkor mellan liv och död

Villkor mellan liv och död

En dragkamp, en utsträckt hand. Föränderlig är människan, en varelse som genom sin levnad skapar sig själv. Varandets ständiga blivande, en kontinuerlig framåtrörelse som människan gör fram till livets slut.

Ensamhetens vara

Ensamhetens vara

Insikterna som ensamheten gav får sitt värde genom återvändandet till samhället, vilket kan ske först när individen är redo att dela med sig av sina nyfunna kunskaper.

Vem är en fladdermus?

Vem är en fladdermus?

Vår förmåga att föreställa sig någon annans inre värld är rough – men en neurotypisk persons förmåga att föreställa sig den inre världen för någon med autism är väldigt rough – som en karta med vita fläckar.

Att leva efter Hous klocka

Att leva efter Hous klocka

En rik och detaljerad värld ryms utanför kamerablicken. Världen Hou presenterar känns ännu mer påtaglig och verklig just på grund av begränsningarna som åläggs åskådaren. Den historiska återgivningen i filmen handlar inte om helhetsbilden, utan upplevelsen av nuet.

Tæt på Afstanden

Tæt på Afstanden

Du gav mig ensomheden og alt det forbandede lort der følger
med. Jeg fik et sprog som ingen forstår, jeg er en bedrager. En
komposition af fiktive minder, af påståede svigt skabt af min tanke.

Den sublima tristessen

Den sublima tristessen

Vid sidan av sexakten och konstupplevelsen är tristessen det närmaste vi kan komma oss själva. Emellertid tenderar den existentiella svindeln att knappt hinna anas förrän tomheten, självföraktet och varat överskyls med ett banaliserat tristessbegrepp.

Hålet

Hålet

Och mitt i denna tystnad, denna orörlighet, kommer någonting över mig. Någonting inre, djupt och mörkt. Tomt och lika dysvart som ett av hålen däruppe, i det avlägsna mörka långt borta från oss, från mig. Avgrundshål som slukar himlakroppar, stjärnor och ljuspunkter.

Komma hem

Komma hem

Det går att hitta en del av rummet i mig och en del av mig i rummet. Jag har likt en astronom börjat lära mig solens bana på himlen, ungefär vid vilken tidpunkt den kommer fram bakom husknuten och de första strålarna smiter in på min balkong.