Litteratur

Villkor mellan liv och död

Villkor mellan liv och död

En dragkamp, en utsträckt hand. Föränderlig är människan, en varelse som genom sin levnad skapar sig själv. Varandets ständiga blivande, en kontinuerlig framåtrörelse som människan gör fram till livets slut.

Smutsen, Anticimex, lövblåsaren och hans fru

Smutsen, Anticimex, lövblåsaren och hans fru

Tidigt lärde jag mig att trolla fram ett trevligt dukat kaffebord. Det blev som ett teaterstycke där jag blev en mästare på att improvisera. I denna skam slog sig ett frö rot. Tunna fina trådar grävde sig ner i den svarta myllan och bildade ett helt nät, det syntes inte ovan jord men i mitt hjärta växte det sig allt starkare. Mitt klasshat.

Ett bibliotek av smältande texter

Ett bibliotek av smältande texter

Med blicken på de forna jöklarna bestämde jag mig för att skapa mitt egna bibliotek av smältande texter. Texter att återkomma till för att förstå det obegripliga i att tusentals år av iskall historia smälter undan. Det finns något befriande i att ägna sig åt sparande när så mycket går förlorat.

Skissörerna

Skissörerna

Jag vill närma mig den textproduktion som ännu inte har laddats av en riktning mot marknaden och snegla på människorna i skrivprocesserna. Vilka är de och vad vill de skriva om? Jag kallar dem skissörer.

Ensamhetens vara

Ensamhetens vara

Insikterna som ensamheten gav får sitt värde genom återvändandet till samhället, vilket kan ske först när individen är redo att dela med sig av sina nyfunna kunskaper.

Det eliminerade rummet

Det eliminerade rummet

Nittioett år efter utgivningen av Ett eget rum stängdes världens familjer in i sina hem och tvingades dela rum, dygnet runt. Det skapande rummet försköts, försvann, fick inte ta plats, kunde inte ta plats under nedstängningen. En pandemi är inget krig, vi ska bara hålla oss hemma.

Den målade kistan

Den målade kistan

På Sveavägen ligger Föreningssparbankens kontor. Solen går upp och vi hänger på låset. Mamma har pengarna i en Konsumkasse. Genom plexiglaset ser jag vaktmästaren skramla med nyckelknippan. Han skrattar ljudlöst när han får syn på mig, och låser upp.

Den sjungande pojken

Den sjungande pojken

Ljuset från den gröna taklampan skänker ännu rummet sitt förtrollande sken. Den dova läderdoften från soffan är ännu fullt kännbar. Jag tänker tillbaka på min gammelmormor, och inser att sättet på vilket jag fått mina minnen av henne egentligen är oviktigt.

En dörr på glänt

En dörr på glänt

Att släppa kontroll- och prestationsbehoven, att avstå försöken att täppa igen springorna – det är ändå ett omöjligt projekt. Det är där ljuset sipprar in. Och det är där tomheten omvandlas till öppenhet.

Poros essätidskrift