Minnet

Att se storheten i det lilla

Att se storheten i det lilla

Är du en duktig skateboardutövare eller fenomenal på legobyggen finns det med all säkerhet någon som gör det bättre. En enkel sökning på Youtube räcker för att ta dig ur villfarelsen att du är unik.

När en mask rämnar står nästa på tur

När en mask rämnar står nästa på tur

Ja, jag försökte vara en bra kristen – så lik Jesus jag bara kunde. Givetvis var jag även en motståndare till allt vad icke-heterosexuella relationer hette. Samtidigt var det jag motsatte mig också det som jag längtade efter allra mest. Jag längtade efter att få vandra sida vid sida med någon jag älskade. Någon att dela allt med.

Minnet av Emmaboda

Minnet av Emmaboda

Sedan flytten från Emmaboda består mitt liv av två halvor som verkar oberoende av varandra och ogärna låter sig sammanföras. Jag tolkar allt jag hör och ser genom dessa halvor, dessa narrativ om land och stad, men talar knappt om den halva som Emmaboda utgör, utan runt den.

Den målade kistan

Den målade kistan

På Sveavägen ligger Föreningssparbankens kontor. Solen går upp och vi hänger på låset. Mamma har pengarna i en Konsumkasse. Genom plexiglaset ser jag vaktmästaren skramla med nyckelknippan. Han skrattar ljudlöst när han får syn på mig, och låser upp.

Ju längre tiden går

Ju längre tiden går

Varje gång jag hälsar på har hon rensat. ”Jag vill att du tar det här nu, innan jag dör.” Döden är alltid närvarande i samtalen med henne. Hon funderar mycket på den trots att hon mött den så många gånger.

Härlig är jorden

Härlig är jorden

”Vem fan bryr sig om bibeln” säger han ”man är ju ändå bara här för presenterna”. Jag skrattar, kommentaren är ju faktiskt briljant. Allt jag önskar är att jag själv hade kunnat formulera mig med samma lättvindiga elegans. Det är förstås presenterna det handlar om, tänker jag, hur kunde jag vara så dum?

Den sjungande pojken

Den sjungande pojken

Ljuset från den gröna taklampan skänker ännu rummet sitt förtrollande sken. Den dova läderdoften från soffan är ännu fullt kännbar. Jag tänker tillbaka på min gammelmormor, och inser att sättet på vilket jag fått mina minnen av henne egentligen är oviktigt.

Dödens bokstäver

Dödens bokstäver

Jag tror nämligen inte att en rädsla för döden enbart kan argumenteras bort. Den måste övervinnas genom att arbeta med sig själv – och genom mening.

Poros essätidskrift