Jag köpte en läsplatta och med den fick jag tillgång till ett gigantiskt bibliotek på en tunn liten skiva.

Jag hade länge varit skeptisk till en platta. Fysiska böcker hade jag alltid sett som vänner som talade med mig och till mig. Skulle e-boken också bli en vän?

Det är fullt möjligt att den tryckta bokens dominans går mot sitt slut. Det kan liknas med det skifte som revolutionerade det skrivna ordet när boktryckarkonsten ersatte munkarnas avskrifter av gamla verk. Tillgången till böcker ökade kraftigt, men skrivarna förlorade möjligheten att korrigera och lägga till ny text och förklaringar till det verk man skrev av. På så sätt förändrade boktryckarkonsten enskilda verk från något ofullständigt, ständigt utvecklingsbart, till att bli färdiga och standardiserade verk. 

Vad betyder skiftet för oss läsare och bokälskare? Det finns goda sidor hos den utveckling som jag nu förutser och fruktar, framför allt den gigantiskt ökade tillgänglighet till god litteratur för alla. Vidare kommer e-böcker att bli billigare än tryckta böcker, då framställningskostnaderna minskar. Nu är inte detta enbart av godo, det innebär samtidigt att den stora ökning av släppta böcker vi sett de senaste åren att det i någon mån blivit svårare att urskilja vad som är bra.

Vad kommer vi att förlora med den tryckta boken och hur kan vi kompensera dessa förluster? Det är vi i nu levande generationer som har upplevt de två världarna som kan formulera detta, senare generationer kommer förmodligen inte att förstå att det alls har inneburit någon förlust, de kanske inte ens kommer att förstå frågeställningen.

Vad är en tryckt bok? Är den bara en fysisk förvaring av en text eller har den unika egenskaper?

En bok i min bokhylla är inte bara en samling text som är läsvärd. Den uppväcker minnen. När jag plockar ut och håller i en bok som jag läst för längesen eller bara ser den i min bokhylla, återerinrar den mig om de idéer och tankar som boken gav mig då jag läste den först. Den kan nu i ett nytt sammanhang till och med ge mig helt nya betydelser och tankar än när jag läste den för första gången. Den kan på så vis kombinera gamla tankar med senare erfarenhet och skapa en ny och spännande syntes att införliva i min tankevärld.

Givetvis lyfter jag ibland ut en bok ur min bokhylla för att slå upp och läsa om några sidor, några rader eller en hel dikt. Det återaktiverar något hos mig. Det ger ett värde. Tröskeln för att göra dessa återläsningar blir högre om texterna ligger i ett moln. När en nött bok står och stirrar på mig från hyllan associerar jag lättare till vad boken tidigare har sagt mig än om den är gömd i en platta.

En bok kan också vara ett minne av vissa händelser eller tidsepoker. Den eller den boken läste jag under en resa till ett särskilt mål eller strax efter jag fick mitt första barn eller efter min examen i något ämne et cetera, et cetera.

Några av böckerna i hyllan står där som ett livslångt minne av gamla vänner. Under min ungdom läste jag böcker, ofta poesi, tillsammans med likasinnade kamrater och jag minns våra diskussioner om böckerna och minns på samma gång i vilka sammanhang vi var i, vad vi gjorde i övrigt, vilket vin vi drack, vad vi tyckte om livet, om kärleken och så vidare. I hyllan står också böcker med än större emotionell laddning, böcker som jag fått i present. Min familj har ofta gett mig böcker i present till födelsedag, farsdag eller jul. Dessa böcker är alltid utvalda för att passa just mig. Det är för mig en omtanke, en ansträngning, en kärlekshandling från dem till mig och berättar dessutom något om hur de ser mig.

Kan vi kompensera för dessa påminnande och återerinrande egenskaper när vi går in i e-bokens epok? Ja, kanske kan vi ersätta bokhyllans böcker med en lista på väggen, där vi skriver upp de böcker vi finner vara viktiga för våra minnen och tankevärldar. Men får det samma effekt? Det som är fysiskt närvarande i rummet har förmodligen en starkare effekt på oss än en lista på vad som finns i ett moln. Vi kan ta på en bok. Vi kan bläddra. Händer minns bättre än en blick på en innehållstavla, händer får oss att associera starkare. Att minnet sitter i händerna vet ju varje snickare och plåtslagare. Och om den jämförelsen inte är tung nog i sammanhanget, vill jag påminna om vad Maryanne Wolf, forskare i läsandets neurologi, har skrivit i sin bok Reader come home (2018).

I den visar hon med stöd av ett flertal studier att läsande av elektronisk text är annorlunda och ytligare än läsning av fysiska böcker. Man inte bara förstår en text sämre utan man minns efteråt mindre av vad en elektronisk text förmedlat jämfört med en fysisk bok. Joel Halldorf resonerar i Bokens folk (2023) om hur denna skillnad att läsa kan komma att påverka framtiden. Han fruktar att om vi förlorar förmågan att djupläsa till förmån för skummande läsning får det återverkningar i samhället där till och med demokratin hotas.

Hur viktig är förmågan att förstå en text på djupet? Hur viktigt är det att minnas den? Det kanske inte är avgörande för ren underhållningslitteratur. Men om det är en text värd att reflektera över, det vill säga ”bra litteratur”, är det annorlunda.  Marcel Proust skriver i sin berömda essä ”Om läsning”:

Läsningen befinner sig vid tröskeln till det andliga livet: den kan leda oss in i det: Den utgör det inte.

Det är när vi reflekterar över vad vi läst som läsningen ger oss en djupare mening. God litteratur ger avtryck hos läsare. Men för att reflektera måste man också minnas sin text. Detta sker inte i läsningens korta ögonblick utan efteråt, när våra av vardagens belastade hjärnor tar sig en stund och kanske en natts sömn för att bearbeta och sätta samman texten med vår personliga verklighet. Och då måste texten oförvanskad och stadig stå kvar i våra tankar.

Och hur är det med den vördnad vi kan känna för ett verk? Boken är ett specifikt föremål, utsträckt i rummet, materiell och verklig till skillnad mot läsplattans text, vilken mer är att betrakta som potentiellt verklig text, vilken lätt kan klickas bort till ett icke existerande tillstånd. Jag känner en alldeles särskild vördnad för gamla, tjocka, välskrivna och vackert inbundna böcker och blir andaktsfull när jag håller dem i handen. De vittnar om stora ansträngningar av författare, redaktörer, formgivare, tryckare och så vidare. Kan man verkligen tro att något digitalt kommer att ersätta denna känsla?

Vad händer på natten i min bokhylla? När allt är släckt och tyst börjar böckerna att språka med varandra. De mumlar. Karin Boyes samlade dikter mumlar först.

Det är vägen som är möda värd.

”Vägen som ringlar från ingenstans och ringlar till ingenstädes då?”, svarar Nils Ferlin.

”Vägen till Jerusalem ger väl ändå större mening till målet”, säger Selma Lagerlöf bestämt.

Så fortsätter mumlet, flera böcker vaknar och lägger sig i samtalet. Böckerna blir oense och knuffar sig mot varandra och skaver av små partiklar från bokstäver och pärm, därav dammet som samlar sig i drivor bakom bokraderna. Böckerna byter kanske till och med plats med varandra? Ja, ibland verkar det faktiskt så, när de står på annan plats än där jag minns mig ha ställt dem.

Nej, det där är förstås ren fantasi, rentav trams, men ändå: Kan vi tänka oss att läsplattor bär sig så åt? Knappast. Att böckerna åtminstone i fantasin kan äga ett eget liv, rentav vara besjälade, kan vara tänkvärt.  Något betyder det väl att en sådan scen är skrivbar?

Visst är det så att både Bok och e-bok borde kunna få finnas samtidigt. Gammaldags böcker har sin plats, de digitala sin och nog kommer båda att få finnas kvar parallellt. Varför alls ängslas?

Jo, liksom munkar skrev av antikens och medeltidens verk, kan nu detsamma göras utan någon som helst ansträngning av i stort sett vem som helst. Ett verk i e-boksform kan alltför lätt förvanskas och spridas. Hur ska en läsare hitta den oförvanskade litteraturen om en uppsjö av varianter av mångahanda verk bjuds ut av oseriösa och anonyma förvanskare? Det skrämmer mig. Jag hoppas att man kan hitta någon säker väg att bevara det ursprungliga.

Jag öppnar skrivbordslådan och plockar fram läsplattan. Jag tar den med mig till bokhyllan och ställer in den på det enda lilla utrymme som finns kvar. Den fick plats.

Ja, där ser man! Så mycket på så liten plats. Och ändå finns tvivlet på dess förträfflighet kvar.