I.
KENTAURENS PROBLEMATIK

Richard Terfry (f. 1972) är en kanadensisk artist som gör musik under
artistnamnet Buck 65.
1997 gav skivbolaget Metaphorensics ut hans album Vertex. Det finns
ett spår på skivan som handlar om en kentaur och problemen med att ha
en enorm penis.
I rollen som den siste kentauren rappar Terfry att han är en man, men
byggd som en häst från midjan och nedåt.
Kentauren är skönheten och odjuret: dels en välbyggd människa,
dels en häst
(som bland människor blir monstruös). Folk är rädda för honom,
men låtsas att
de älskar honom.
Han har mycket att säga, men ingen lyssnar. Allt de bryr sig om är
hans stora kuk.
De vill ta bilder på honom. Porrindustrin erbjuder honom
massor av pengar
för att vara med i böcker och filmer. Men det intresserar honom inte.
Han letar efter sann
kärlek.
Kentaurens problem
är att han förvisso kan söka sig till hästar för sexuellt umgänge,
men att de aldrig
kommer att bjuda honom något intellektuellt utbyte.
Det önskade intellektuella utbytet
kan han emellertid finna hos människor, men då kan i stället
penetrationssex bli ett problem.
Situationen gör honom frustrerad. Ingen bryr sig om vad
han tänker på. Folk
är bara nyfikna på hans avvikande fysik. Han vill förena
det sexuella med det intellektuella.
Det är hans konflikt. Han vill tillgodose såväl de kroppsliga
som de mentala behoven.
Hans idealpartner är en kentaur, men det är hopplöst:
han vet att han är den ende kentauren.
Alltså ställs han inför frågan
Ska han välja det sexuella framför det intellektuella eller vice versa?
Vad väljer han? Måste han välja?

II.
SVART KONDOM

När jag började på gymnasiet hade jag aldrig kysst någon. Det närmaste jag hade kommit var en flyktig puss någonstans i övergången mellan den första och andra tredjedelen av grundskolan. När jag gick i trean eller fyran var jag tillsammans med en tjej i min klass. (Vi hade blivit tillsammans genom att hon hade frågat chans på mig och jag hade svarat ja). En dag efter skolan följde hon och hennes bästa vän med mig hem. Vi låste in oss i badrummet i syfte att pussas för första gången. Jag var otroligt nervös och gick fram och tillbaka i rummet. (Det var ett väldigt stort badrum). Efter en stund kom vi överens om att hon skulle blunda för att göra mig mer bekväm. Hon blundade och jag ställde mig framför henne. Sedan pussade jag henne. Jag minns tydligt att min spontana reaktion var att torka mina läppar med min handrygg och säga något om att det smakade salt.

Man vänjer sig vid att inte vara föremål för andras åtrå, även om man önskar den. Eftersom ingen ägnat mig den uppmärksamhet som leder till att man kysser varandra under högstadiet, blev jag helt överrumplad när en tjej i min gymnasieklass visade intresse för mig. Det var alldeles i början av höstterminen. Hon hade en mycket häftig attityd, hängde i rökrutan på rasterna, ritade sina ögonbryn med tjock svart penna, målade sina ögonfransar med rikligt med mascara, bar tubtoppar som hon alltid behövde rätta till och vita savannbyxor som tydligt framhävde de svarta stringtrosorna. Trots att hon skiljde sig markant från det ideal som jag hade formulerat genom att fantisera om tjejerna i min högstadieskola uppstod det, på grund av den nya uppmärksamheten, en lycka inom mig som fullkomligt överskuggade alla tankar på att söka det idealet. Jag blev med andra ord kär i henne.

Jag kysstes för första gången på en balkong. Jag satt och åt glass med sked ur plastförpackningen och hon stod och tuggade tuggummi och rökte en cigarett. Plötsligt satte hon sig gränsle över mig och blåste rök vid sidan av mitt ansikte. Sedan kysste hon mig. Det smakade jordgubbe, mint och cigarett. Efteråt fimpade hon i botten av glasspaketet så att det fräste till.

En tid senare hade jag sex för första gången. Jag minns inte om jag hade köpt ett paket kondomer eller om jag hade plockat på mig några på ungdomsmottagningen eller hos elevhälsan; hur som helst hade jag minst en Black Jack, vilket var en svart latexkondom, som jag förvarade i min plånbok. Jag hade bestämt mig för att det var den kondomen jag skulle använda under samlaget. Anledningen var att jag var extremt blyg och rädd, och genom att trä en svart kondom över min penis föreställde jag mig att jag skulle känna mig mindre naken och utlämnad. När stunden väl infann sig var det så pass mörkt i rummet att färgen på kondomen inte gick att urskilja. Jag minns inte längre särskilt mycket av själva förloppet, men jag minns tydligt hur allting slutade: min sexdebut avbröts någonstans mellan klockan tre och fem på morgonen av att min mamma som försökte sova i rummet intill ropade åt oss att sluta eftersom hon skulle upp och jobba.

Vi var tillsammans i två-tre månader innan jag gjorde slut med henne. Det fanns huvudsakligen två orsaker till detta beslut: jag hade (1) under höstterminen blivit alltmer förtjust i en annan tjej på min gymnasieskola och (2) i ljuset av detta (och, måste jag tyvärr medge, på grund av påtryckningar från några medlemmar i min familj) börjat inse att min dåvarande flickvän D (tjejen i min gymnasieklass som jag överrumplades av och som gav mig min första kyss) och jag inte passade så bra ihop. Bekräftelsen som jag hade mottagit under loppet av vårt förhållande hade dessutom byggt upp mitt självförtroende, vilket fick det att verka rimligt att också den andra tjejen skulle bli kär i mig. Vad gäller min relation till just den andra tjejen var det kanske främst fråga om en fysisk attraktion, dels för att hon var otroligt vacker, dels för att jag inte kände henne annat än väldigt ytligt. (Vi hade på grund av gemensamma vänner suttit vid samma bord i matsalen ett par gånger). Resten av hänförelsen bestod av mina egna projektioner av hennes personlighet. Här känner jag mig tvungen att förtydliga, att även om utgångspunkten för min dragning till henne var fysisk attraktion, så kompenserade mina fantasier om henne för det faktum att jag inte kände henne, vilket för mig fick det att framstå som inte enbart fysisk, utan också (förvisso till större del konstruerad, men likväl äkta) emotionell och intellektuell attraktion. Jag var med andra ord kär i henne (eller i min föreställning av henne).

Eftersom jag saknade erfarenhet av att uppvakta personer som jag var förtjust i, befann jag mig i en svår sits. Mitt manöverutrymme var begränsat till de relativt korta stunder vi delade vid olika bord i matsalen. Varje lunchrast blev en utmaning i att hamna vid samma bord som henne. (Dock utan att avslöja mina motiv, vilka vid den tidpunkten torde ha varit att få hennes telefonnummer och att bjuda ut henne). De fåtal gånger jag lyckades få en plats vid samma bord som henne gladde mig (av den enkla anledningen att jag fick vara i hennes närhet), men var oftast förenade med en påträngande känsla av stress och ångest, eftersom de också presenterade en ny utmaning: hur skulle jag våga be henne om hennes telefonnummer eller bjuda ut henne när vi konstant var omgivna av våra gemensamma vänner? Till min glädje och lättnad fick jag oväntad hjälp. I slutet av höstterminen föreslog en av mina klasskompisar att vi skulle anordna en fest som någon form av terminsavslutning. Hon kände till en festlokal långt utanför stan som vi kunde hyra. I mina ögon hade det perfekta tillfället att närma mig den andra tjejen uppenbarat sig. Och kom. Under merparten av festen gick jag runt i väntan på att hon skulle få ett infall att hångla med mig, vilket innebar att jag placerade mig själv på taktiska platser, d.v.s. som minst i samma rum som henne och om möjligt i hennes synfält, vid tillfälle i samma sällskap som henne och allra helst intill henne. Jag har svårt att återge festen i övrigt, men det finns en scen i slutet av den som jag aldrig kommer att glömma. Eftersom festlokalen låg långt utanför stan gick nattbussarna inte så ofta – och dessutom var det en rätt lång promenad till busshållplatsen – därför samlades mindre grupper av festdeltagare utanför lokalen en gång i timmen för att gå dit tillsammans. Någon gång i mitten av natten såg jag att hon gjorde sig redo att gå. (Vinterjackor låg i högar längs varje vägg i rummet och hon lyfte sin jacka från en av högarna). Jag stod på dansgolvet och kände att min chans var förbi. Hon kom fram till mig. Kyss henne nu din fegis, tänkte jag. Hon sade tack för i kväll och hejdå, gav mig en kram och lämnade festen. Jag grämde mig över min feghet och över att jag skulle behöva stanna till dess att alla andra hade gått, innan jag själv kunde åka hem. Plötsligt såg jag henne komma tillbaka genom dörröppningen och gå rakt mot mig. Sedan pussade hon mig. Jag minns inte hur det smakade. Pussen fungerade som vår klimax. Några veckor senare blev hon tillsammans med en annan kille.

III.
SKADAT SIGMA

Kenneth Pinyan (1960–2005), även känd som Mr. Hands, var en
amerikansk ingenjör som arbetade på Boeing. Lördagen
den 2 juli 2005 befann han sig på en gård strax utanför Enumclaw,
i södra delen av delstaten Washington.
Upptakten till Pinyans död fångades på film av en man vid namn James
Michael Tait. I filmklippet ser man Pinyan
stå med sin bara rumpa vänd mot en hingst som, med hjälp från en tredje
okänd man,
bestiger Pinyan och driver in sin penis i Pinyans rövhål. På grund av
storleken på penisen
kallades hästen för Big Dick. Efter samlaget fördes Pinyan till Enumclaw
Community Hospital,
där han lämnades av en oidentifierad man. Pinyan avled i akut peritonit
(d.v.s. bukhinneinflammation)
till följd av perforerad colon sigmoideum. Colon
sigmoideum är den
del av tjocktarmen som leder till rectum (d.v.s. ändtarmen),
och som till formen liknar
den grekiska bokstaven sigma
(»ς«).

 

IV.
HÄSTAR OCH MÄNNISKOR

Låt oss ta en närmare titt på kentaurens situation. Man skulle kunna tro att han, på grund av sin fysik, inte har möjlighet att onanera (att hans armar helt enkelt är för korta för att nå penis), men hingstar masturberar huvudsakligen genom att daska penisen mot magen. Låt oss anta att det är mer njutbart för honom att ha penetrationssex än vad det är att daska penisen mot magen, så pass mycket mer njutningsfullt att valet mellan onani och sex är ovidkommande. Detta skulle göra hans sexuella aktivitet, om än inte begränsad till eller beroende av andra varelser (företrädesvis hästar och människor), så i alla fall mer eftertraktad med desamma. Detta faktum framhäver ytterligare den redan starka kontrasten mellan det sexuella och det intellektuella i kentaurens konflikt, eller, om man så vill, mellan sexuell och andlig kärlek.

När vi nu känner till premisserna ser det ut som om kentauren har två alternativ:

(A) Om han väljer att bestiga en häst kan han få sexuell stimulans. Denna är relativt kortvarig.

(B) Om han väljer att söka kontakt med människor (och lyckas med detta) kan han få intellektuell stimulans. Denna kan vara såväl kortvarig som långvarig till sin natur.

Frågan är om han måste välja. Varför inte bara kombinera alternativ A och B? Han kan skritta till stallet på kvällen och ha sex med en häst. Morgonen därpå kan han ta en dusch och trava till kaféet, biblioteket, universitetet eller varhelst önskvärt intellektuellt utbyte står att finna. Är det verkligen nödvändigt att ens sexuella partner är ens intellektuella partner och vice versa? Och varur kommer i sådana fall detta behov?

V.
SANN KÄRLEK

I likhet med kentauren hos Terfry har jag sökt sann kärlek. Detta begrepp kräver en djupare förklaring, men på grund av det begränsade utrymmet för denna essä, tvingas jag till en kortfattad och helt personlig utläggning. Varje gång som jag har inlett ett kärleksförhållande med någon har min initiala förhoppning varit att förhållandet ska hålla livet ut. (Kärleksförhållanden har för mig bland annat definierats av vad man kan kalla ömsesidigt sexuellt ägandeskap). Oavsett hur stor del av denna förhoppning som har varit socialt och kulturellt betingad, och därmed kan kritiseras på diverse punkter, har jag icke desto mindre upplevt den som verklig och sann. Mina känslor och handlingar har varit styrda av denna önskan. Jag har så länge jag kan minnas haft en stark tilltro till föreställningen om att två personer som ingår i ett långvarigt förhållande når någonting annat (och för mig mer värdefullt) än två personer som hänger sig åt en passionerad och flyktig affär. Jag menar inte att passion är förkastligt eller meningslöst, utan att jag värderar den nivå av förtrolighet som jag tror att man kan nå (genom att till exempel vara nära varandra under en lång tid) högre än flyktig men intensiv passion. Jag menar inte heller att det saknas passion i de långvariga förhållanden som jag föreställer mig. Vad jag menar är att jag personligen tror att det är värt att kämpa lite; att belöningen blir större om man inte värjer för de motgångar som förmodligen dyker upp i längre förhållanden. Mitt val har varit, är, och förblir, att kämpa, vilket bland annat innebär att försöka se gemensamma lösningar när hinder presenterar sig, i stället för att ge upp och följa minsta motståndets lag. Eftersom min ambition med mina kärleksförhållanden har varit att få dem att hålla livet ut, har det kommit många bakslag. (Jag skall återkomma till detta nedan). Samtidigt som jag här har förespråkat längre förhållanden framför den siste kentauren flyktiga relationer, ska jag inte hymla om att jag vid ett fåtal tillfällen agerat mer på basis av oförutsedd lust än kärlek. Det är kanske på grund av just dessa erfarenheter som jag tänker som jag gör.

Under mina tonår såg jag många hångla. Fredags- och lördagskvällar var fönster till rusiga möten i parker, på hemmafester och på klubbar. Självklart ville jag också sitta med mina läppar insnärjda i någon annans, men trots att jag balanserade genom dessa år under olika grader av hormonell påverkan, vill jag ändå hävda att jag drömde mer om (sexuell) kärlek än sexuell lusta.

Första gången jag blev sårad till följd av kärlek var 2005. Jag sov när min mobiltelefon ringde. Jag svarade och hörde att min dåvarande flickvän J grät. Kraftiga snyftningar hindrade henne från att prata. Efter en stund bröt orden fram, stötvis. När jag förstod varför hon hade ringt (hon ringde för att göra slut med mig) slog jag av alla mina känslor. Jag sade ingenting mer till henne. Efter samtalet ringde jag till en vän i Göteborg och grät. Jag minns att jag kände mig fullkomligt hjälplös.

Andra gången jag blev sårad till följd av kärlek var 2006. Jag var 19 år gammal och började läsa på Kulturvetarlinjen vid Stockholms universitet. Studierna gick inte bra (eftersom jag på den tiden var illa rustad för universitetsstudier) och kuggad tenta efter kuggad tenta gjorde mig svårt deprimerad. Det slutade med att jag hamnade på en psykiatrisk akutmottagning, varifrån jag sedan transporterades till en psykiatrisk vårdavdelning där jag var under självmordsvakt. Min dåvarande flickvän M besökte mig där. (Vi hade till och med sex på toaletten, som saknade lås, när självmordsvakten knackade på dörren. Det här hör till de mest egendomliga händelserna i mitt liv). En kort tid därefter berättade hon för mig att hon inte förstod varför det inte räckte med henne. Varför ville jag inte leva trots att jag var tillsammans med henne? Hon kände sig otillräcklig och jag förstår henne nu, men där och då blev jag bara ledsen. Jag kände mig ytterligt värdelös, dels för att jag inte hade klarat av mina studier, dels för att jag inte hade lyckats hålla kvar personen som jag älskade. Det var då jag bestämde mig för att aldrig låta depressionen ta något ifrån mig igen. Jag brukar tänka att det var det sättet att tänka som fick mig att bli frisk.

Tredje gången jag blev sårad till följd av kärlek var 2010. Jag hade åkt till Göteborg för att hälsa på en tjej som jag var förtjust i. Hon insåg efter en dag eller två att det inte skulle fungera, så jag ringde en vän för att fråga om jag kunde sova hos honom och hans sambo. Den natten vaknade jag i tårar på golvet. Dagen därpå tog jag mig till centralstationen och köpte första bästa biljett till Stockholm.

Fjärde gången jag blev sårad till följd av kärlek var 2012. Jag och min dåvarande flickvän W blev osams i Berlin. När vi kom tillbaka till Stockholm led jag mig genom hennes utfärdade paus. Hon hävde pausen och vi fortsatte att vara med varandra, men förhållandet blev aldrig riktigt detsamma igen. Några månader senare gjorde hon slut med mig och jag grät.

Femte gången jag blev sårad till följd av kärlek var 2015. Även om jag hade tagit lärdom av mina tidigare erfarenheter, och därför kunde hantera smärtan bättre, var denna gång klart svårare än de andra.

Det började på en äng i Ågesta, nära Farsta, strax efter gryningen, söndagen den 4 augusti 2013. Jag låg på en filt i gräset och blundade. Några meter bort dansade min vän Z tillsammans med kanske ett dussin andra. Jag hörde musiken och flödet av röster och människor som ropade på varandra. Plötsligt kom min vän H tillsammans med en tjej fram till filten. De frågade först om de fick sitta på den, sedan frågade de om jag skulle följa med och dansa. Jag reste mig upp och vi gick närmare musiken och dansade tills arrangörerna stängde av den. I och med detta avslutades också festen. De flesta bestämde sig för att lämna festområdet och bege sig hemåt. När jag gick på stigen mot den stora vägen dök tjejen upp vid min sida och vi började prata om våfflor och hjortronsylt. Vi promenerade tillsammans mot Farsta strands tunnelbanestation. Vi pratade och skrattade. Det kändes som om hela verkligheten hade lättat från sina fästen. Innan vi nådde Ågestabron vek hon, jag och Z av till höger och badade i Magelungen. Det var första gången jag såg henne naken.

Torsdagen den 8 augusti cyklade vi från varsitt håll till en sjö där vi badade och sedan, under ett paraply, kysstes för första gången. Verkligheten sjöng. Jag var kär. Vi fann ett hem i varandra. Tiden gick och vår kärlek växte. I maj 2014 meddelade min bror, tillika dåvarande sambo, att han hade fått tag i ett förstahandskontrakt och att han skulle flytta ihop med sin flickvän. Jag och F började leta efter en mindre och billigare lägenhet, som jag kunde byta min och min brors lägenhet mot. Vi fann en lägenhet vid Brommaplan och jag började drömma om hur det skulle vara att bo tillsammans med henne. Jag flyttade dit i oktober 2014, men F bodde i ett kollektiv och kände sig nödgad att bo kvar där till dess att kontraktet hade löpt ut. Under hösten flyttade vi sporadiskt små saker från hennes lägenhet till min, och i slutet av januari 2015 flyttade hon till slut ihop med mig. Det var mitt livs lyckligaste ögonblick.

Natten till måndagen den 16 februari 2015 berättade F för mig att hon inte visste om hon var kär i mig längre. Alla försök till beskrivningar av hur det fick mig att känna kommer ofrånkomligen att misslyckas.

Alla dessa gånger har jag känt en svindlande förlust och sorg. Det har gång efter annan känts som om upplevelserna fäster av grunder vid alla mina tankar, vilket har fått hela verkligheten att svindla för mig. Jag har sett krusningar i luften, som spår av att världen har fjärmat sig och att avstånden till allting har ökat. Det är i de tomrum som blottats där som man helt reellt kan säga att jag sett min egen död som den enda säkra punkten. Jag har med tiden lärt känna den som något välkomnande och tryggt, ja omhändertagande. När man uppfattar sin egen död på det sättet har man antingen slutat frukta döden eller omringats av ett mörker som på något vis skrämmer en mer än det definitiva slutet.

VI.
RISKAKOR OCH KLASSISK MUSIK

Terfrys kentaur befinner sig i en unik situation. Ytterligheterna sexuell och intellektuell stimulans är sällan så påtagligt åtskilda som när de manifesteras genom den siste kentauren. Låt oss för diskussionens skull löpa till ändarna på vardera sidan.

Å ena sidan har vi den sexuella stimulansen. Föreställ dig här att din kropp befinner sig i ett konstant tillstånd av fysisk njutning. Du blir sexuellt tillfredsställd ad infinitum. Det blir givetvis nödvändigt med avbrott från det sexuella, för vila och intag av näring. Å andra sidan har vi den intellektuella stimulansen. Föreställ dig här att din hjärna översköljs av ett konstant flöde av intressanta idéer, frågor och ämnen; du befinner dig, annorlunda uttryckt, i ett konstant tillstånd av mental njutning. Här blir du i stället intellektuellt tillfredsställd ad infinitum. Det blir givetvis nödvändigt med avbrott också från det intellektuella, av samma anledningar som för det sexuella.

All sexuell aktivitet förutsätter troligen viss kognitiv förmåga: du väljer att variera ställningar, sexuella uttryck, hastigheten i dina rörelser. Ens tankar är inblandade i allt man gör, medan den sexuella driften, hur stark den än är, endast är en del av livets spektrum. Det finns personer som väljer bort sexuell stimulans (asketer till exempel), medan det måste anses mer sällsynt att man väljer bort intellektuell stimulans (detta begrepp har ett så brett omfång att det mesta som sysselsätter hjärnan kan räknas in här). Man skulle däremot kunna argumentera för att det är bättre för den fysiska hälsan med sexuell stimulans, eftersom den nödvändigtvis medför fysisk motion, till skillnad från den intellektuella stimulansen.

De flesta kommer aldrig att behöva välja mellan sexuell stimulans och intellektuell stimulans, men om du leker med tanken – vad skulle du då välja?

VII.
TOLV TUM

Jag har träffat Buck 65 en gång. Han spelade på Debaser Slussen
i Stockholm den 6 mars 2008.
Jag hade tagit med mig ett exemplar av
Square (WEA, 2002).
Efter spelningen
ställde han sig i närheten av entrén. Fans omringade honom. De ville ta
bilder med honom.
Några bad om hans autograf. Jag väntade på min tur och sedan
räckte jag över det
vit-grå-svartklottriga omslaget. Med en svart märkpenna skrev han:
I HOPE NOTHING BAD EVER HAPPENS TO YOU

Ludwig Landström (f. 1986)

Har gått Skrivarlinjen vid Skurups folkhögskola. Han är en av de drivande krafterna bakom malmötxt.
Bildkälla
Läs fler essäer på liknande teman här:

Poros essätidskrift