Tio år är en lång tid. Eller om inte en lång tid – så åtminstone någonting. Redaktionsmöte varannan vecka, med vissa avbrott, år efter år. Ideellt arbete drivs sällan framåt av glädje, mer ofta av rutin och dåligt samvete. Någon väntar på en respons. Texter ska korras. Hemsidan har drabbats av en bugg (ígen!). Och ändå så fortsätter man. Och det blir nya nummer. Nya texter. Nya skribenter hör av sig. Nya samtal om texten. Vad vill du egentligen säga? Varför då? Ibland kommer det en rad till Poros inkorg. Någon gillar verkligen en text. Eller en kommentar på instagram. Om någon detalj som fastnat. Då känns det lätt, då känns allt bra. Sedan tillbaka till slitet. Mellan andra jobb, andra åtaganden. Bildsätta. Kontrollera sättningen – formateringen har blivit fel (igen!). Och det finns folk som väntar på svar. Det är ett fängelse. Men det är också tioårsjubileum. Inte så illa för en kulturtidskrift. Tur att man inte gör det ensam. Som långfärdsåkare på isar; de turas om att ligga längst fram och dra. Någon annan glider fram i vindskydd av den som är först. Sedan får man byta. Och om man går igenom så drar någon upp en. Inte en behaglig upplevelse men man överlever. Tills nästa gång.
Resumé av bidragen
Först ut är Christopher Anderssons essä “Glöden och förfallet” där han fortsätter brottas med Dagermans författarskap och sitt sökande efter samtida författare som är dennes arvtagare. Från att i förra texten ha lyft fram Ranelid vänder han nu sökarljuset i en helt annan riktning.
Läs hela texten här: https://www.porostidskrift.se/essaer/gloden-och-forfallet/
*
Sömnlöshet. Barndomshem. 1800-talsmåleri. Hästar som galopperar. En mördare. Ögat som en kameralins. Eller som en förutsägelsemaskin? Hur hänger något egentligen ihop? Följ med Julia Gabrielsson på en vild resa i SÖMNMEDEL: RÄKNA HÄST, en essä där ett vad från 1870-tal står i centrum.
Läs hela texten här: https://www.porostidskrift.se/essaer/somnmedel-rakna-hast/
*
Martin Hägglunds Vårt enda liv är en av få samtida filosofiböcker som verkligen nått en bredare publik. Men är det inte något som skaver? Är det inte något som fattas i Hägglunds tilltalande analys av den sekulära människans meningsfullhet? Johan Landgren lyfter i sin essä fram både Jonna Bornemarks och daoismens icke-dualistiska tänkande som kontrast. Vad händer om vi går bortom vår förgivettagna idé om individen som isolerad och självständig med skarpa gränser?
Läs hela texten här: https://www.porostidskrift.se/essaer/att-leva-ett-liv-om-jagets-konturer/
*
Ska man gråta eller hata? Är vår främsta uppgift idag att beröra eller formulera kritik? I Sentimentala försök att väcka osentimentala känslor granskar Susanne Henningsson både sentimentaliteten och den förnuftsbaserade kritiken. Var kan vi hitta rätt inställning till konsten?
Läs hela texten här: https://www.porostidskrift.se/essaer/sentimentala-forsok-att-vacka-osentimentala-kanslor/
*
Hur är det att vara 17 och dras med i en politisk rörelse? Håkan Ogelid minns tillbaka till 1970-talet då han drogs in i den svenska maoistiska rörelsens mitt. Med utgångspunkt i egna erfarenheter skildrar essän också hur perspektiv och meningen förändras över tid. Och hur något som då framstod som nytt, spännande och världsförbättrande idag påminner desto mer om en sekt.
Läs hela texten här: https://www.porostidskrift.se/essaer/en-stilla-sorti-fran-maoismen/
*
Konst som fängelse, konst som metod. Från ett café-samtal till filosofen Bruno. Att navigera genom livet via konst, via text, via tankar. Likt pointaliserna har Petrus Allert en alldeles egen metod när han skriva fram sina insikter. Följ med honom till Wallraf–Richartz Museum, Köln.
Läs hela texten här: https://www.porostidskrift.se/essaer/wallraf-richartz-museum-koln/
*
I ”Besatt av det gudomliga: Religion och tvångstankar” gestaltar Angelina Lune hur det kan gå över styr när man som barn utvecklar en hängiven religiös tro. Det som börjar med värme och gemenskap kan snabbt övergå i oro och en vilja att göra allt rätt. Och var går gränsen mellan att praktisera sin religion och tvångstankar? Lunes essä väcker också frågor kring hur man egentligen ska se på hängivenhet. Vad är det som särskiljer det från tvångstankar?
Läs hela texten här: https://www.porostidskrift.se/essaer/besatt-av-det-gudomliga-religion-och-tvangstankar/
Nu drar arbetet igång med nästa nummer. På återseende 2026!
/Redaktionen