Förord Poros No. 2

Inledning

Frågan om vilka vi är handlar om var vi hör hemma. Vi är alla hemmahörande någonstans eftersom vi vuxit upp och formats till de vi är idag. Samtidigt kommer vi med tiden behöva söka vårt hem bortom detta ursprung. I det avseendet är vi aldrig hemma.

Vi befinner oss i denna skärningspunkt och det är där ett essäistiskt sökande kan ta sin början: ett sökande efter den förståelse som skulle kunna ge oss en känsla för vår plats i världen.

Räcker det? Finns redskapen för att bilda oss ett självständigt, initierat omdöme om samtidens problem?

Poros är en plats där det essäistiska sökandet kan slå ner sina bopålar – en plats för det mödosamma och långsamma tankearbetet som gör det möjligt att påverka det egna tänkandet och det offentliga samtalet.

Överblick

Poros har för andra gången öppnat dörren till vårt skjul (som också är ett palats) för den som gett sig av hemifrån eller desperat försöker hitta tillbaka dit. I detta nummer får vi höra sju skribenters berättelser.

Den första essän tematiserar det allra svåraste. Agnes Vittstrand och Vanim Zetreus bidrag tar sin utgångspunkt i sanslösa förbrytelser i det egna hemmet och en folkkär saga. Närmare bestämt de förbrytelser som hemsöker sagan som ursprungligen tog parti för de svaga, men vars filmatisering förskönar pedofili till tonerna av kritikerkårens hyllningar.

I den andra essän skriver Johanna Frid om att inte kunna förstå sin älskade och den ständigt lika närvarande som frånvarande Sara. Om hur oförståelsen väcker ett omättligt begär efter att lära känna inkräktaren in i minsta detalj.

I Josefin Gladhs bidrag möter frågorna om jagets och essäistikens väsen en längtan efter den Andre. Vad är ett jag, hur kan kyssen liknas vid ett kannibaliskt begär och hur hänger detta ihop med frågan om essäistiskt tänkande?

Den fjärde essän utgår från barndomens trygga famn. Amar Bajric skriver om en familj som var tvungen att överge det trygga och ge sig av på flykt. Om platsen som kom att ersätta deras hem, där en pappa vandrar fram och tillbaka, ena foten fast i det förgångna och den andra rastlöst stampande i golvet.

Mattias Jeschko-Edberg tematiserar inte flykt utan snarare praktiken för den som vägrar ge sig av – ockupation. Men även poesin som en motkraft till våldet och konsumismen i en tid där allting är utbytbart och försett med en imaginär prislapp.

Carl Thanner brottas å sin sida med frågan om det vardagliga kontra det andliga. Om det liv som väntar den som inte förmår foga sig under olika system av kontroll. I Thomas Manns texter finner han en öppning mot något annat, något evigt bortom vardagen.

I Elin Dofs essä får vi slutligen ett undersökande av vad som krävs för att kalla en plats för hem och göra den till ett värn mot osäkerhetens vindar och det tröstlösa sökandet efter förändring.

Poros är på väg, vi ger oss ut för att lära känna oss själva. I dialogen mellan redaktörer och skribenter har Poros kommit lite närmre den plats där vi vill befinna oss – den plats där vårt specifika bidrag till den samtida kulturen står att finna.