Efter drygt tolv månaders arbete är vi redo att släppa nästa nummer av Poros tidskrift. Detta vårt femte nummer har titeln Horror vacui, efter det latinska uttrycket som på svenska kan översättas till skräck för tomrum.
Poros No. 5
Tæt på Afstanden
Du gav mig ensomheden og alt det forbandede lort der følger
med. Jeg fik et sprog som ingen forstår, jeg er en bedrager. En
komposition af fiktive minder, af påståede svigt skabt af min tanke.
Den sjungande pojken
Ljuset från den gröna taklampan skänker ännu rummet sitt förtrollande sken. Den dova läderdoften från soffan är ännu fullt kännbar. Jag tänker tillbaka på min gammelmormor, och inser att sättet på vilket jag fått mina minnen av henne egentligen är oviktigt.
Poiesis – upprepningar
Vi fiolbyggare är vårdare. Vi passar upp på konstnärer och förser dem med så goda förutsättningar som möjligt för att utföra sin uppgift. Vi ger dem kroppar att sjunga med.
Den sublima tristessen
Vid sidan av sexakten och konstupplevelsen är tristessen det närmaste vi kan komma oss själva. Emellertid tenderar den existentiella svindeln att knappt hinna anas förrän tomheten, självföraktet och varat överskyls med ett banaliserat tristessbegrepp.
Kärleken till en stad
Det sägs att om man känner av kemin så finns den där, den kan omöjligt inbillas av bara den ena parten. Gäller det även någon utan mun och ord? Ja. Kemin fanns där. Köpenhamn och jag gnistrade och sprakade i varandras sällskap.
En dörr på glänt
Att släppa kontroll- och prestationsbehoven, att avstå försöken att täppa igen springorna – det är ändå ett omöjligt projekt. Det är där ljuset sipprar in. Och det är där tomheten omvandlas till öppenhet.
Ett kök som är ett sovrum som är en hall
Vi borde vara tacksamma, vi är galna om vi inte är tacksamma. Vi fixar och förhandlar med utrymmet, vi flyttar på sakerna och vi flyttar på oss själva
Poros tidskrift
