Poros tidskrift
En essätidskrift
Aktuellt nummer
Ur innehållet (ny essä varje vecka!)
-
Ansikten baksidor. Birgitta Trotzig och tankens delade bländverk
Med Trotzig rör vi oss som myror över trädstammen. Vi är inuti kroppar och i de mellanrum där röster och varelser föds. Trotzig skiljer inte rösten från skriften. Hennes blick är kallblodig.
-
Spindel, dikt och oväntade perspektiv – vägen ut ur fobin
Julen 2020 hade jag min första riktiga julgran, i den enrummare jag bodde i. Den stod klädd dagen efter att den kommit in. Jag hade inte förväntat mig ett följe av något som jag alltid hade haft svårt för, också skulle följa med in.
-
Modus Operandi
Vi söker en process vi inte är medvetna om att vi äger. Första person singular, jagform, att gräva där vi står och ingen annanstans. Ser ner på leriga stövlar, smutsiga arbetsbyxor. Leran luktar intorkad jord, några dagar gammal.
-
Nyåret 24–25
Utanför fönstret startar däremot fyrverkerier. Ett säkert tecken på att nyårsafton är över. Jag och maken höjer våra glas och med ens kommer jag ihåg att året också rymde många härliga upplevelser. För i det lilla livet, lokalt, nära och det liv vi egentligen är skapta att leva i, där har det varit mycket jag…
-
Djedovina – farfars jordlott
En bit framför bilens kofångare ser vi hur de stora djuren rör sig framåt i sakta mak. Det händer att farfar puffar på djurflocken med sin träkäpp, samtidigt som han muttrar något ohörbart. Kanske säger han ”ajde” som på sydslaviska betyder ”kom igen nu”.
-
Sommaren är antropocen
Vidgar jag horisonten och ser mig omkring i världen, så har vi upplevt extremvärme och enorma skyfall i Europa flera år i rad. För varje år som går ökar världens medeltemperatur. Extrem värme eller extrema skyfall är den nya vardagen.
-
Skrik syster, skrik!
Ilskan finns där i botten, för det är inte en gråt som gör mig svag, den renar och rensar ut. Jag gråter ut mitt innersta, jag gråter ut all min sIkit och mitt skav. När jag skriver detta lämnar jag ilskan vidare till någon annan som förhoppningsvis kan bruka den.
-
Det var en gång och det var linoleum
Jag har kommit närmre linoleum. Det var motvilligt. Jag somnade på golvet med doften av plast och damm i ansiktet. Linoleum introducerades som framtidens material. Kanske är det den framtid jag forslas in i, den framtid som planerades i och med det personnummer som delades ut.
