Existerar livet efter detta? Detta ämne har varit fokuset för stor konst, musik och litteratur. Resan för mig började när jag läste Shakespeares drama Hamlet under gymnasiet. Två teman i dramat är teman om självmord och livet efter detta. Är självmord en frigörelse, eller en biljett till ett hänsynslöst fördärv – ett öde värre än döden? En välsignelse, eller en förbannelse, som Hamlet grubblar på ända från dramats början när han möter sin fars vålnad?
Hamlet brottas mellan att fullfölja sin fars vålnads uppdrag att hämnas hans död genom att förbli levande och att avsluta uppdraget genom att avsluta sitt liv, där Hamlet själv yttrar de berömda orden:
To be, or not to be, that is the question
Är det värt att ta risken och begå självmord, när risken för fördärvet hänger som ett orosmoln rakt över en – en ständig skugga? Trots Hamlets frestelse att begå självmord och lämna sina världsliga bekymmer bakom sig finns det en sak som hindrar honom, nämligen frågan om synden i att ta sitt liv. Om livet efter detta existerar, då skulle han få smärta i kosmiska proportioner om han fullbordade självmordet.
Enligt dramats teologi så som jag uppfattar den, kommer den som begår självmord att gå rakt in i fördärvet i all evighet. Hamlet själv, efter mycket grubblerier fram och tillbaka, begår inte självmord under dramats händelseförlopp. Framför allt två fraser fastnade hos mig som ung:
There are more things in heaven and Earth, Horatio,
than are dreamt of in your philosophy
There is special providence in the fall of a sparrow
Detta fick mig att grubbla vidare kring huruvida livet efter detta existerar – på riktigt. Tidigare hade jag varit likgiltig till dessa frågor.
Jag började läsa renässansfilosofer som var samtida med Shakespeares, såsom Francis Bacon och Pierre Gassendi, följt av upplysningens filosofer, såsom Thomas Reid, och tillslut modernismens filosofer under 1900-talet.
Mitt intresse intensifierades ytterligare när jag läste att de berömda ateistiska 1900-tals filosoferna Jean-Paul Sartre, Alasdair MacIntyre och Antony Flew, hade accepterat guds existens. Jean-Paul Sartre tillkännagav offentligt att han accepterade guds existens år 1980 och blev kort därefter katolskt kristen (Metaxas, 2021). Sartre hade redan 1957 erkänt att en moral-ontologi endast kunde grundas i en transcendent varelse, nämligen Gud (Sartre, 1957). Under 1980-talet, accepterade Alasdair MacIntyre guds existens och blev katolskt kristen (McMylor, 2014). Antony Flew tillkännagav offentligt att han accepterade guds existens år 2004 (Oppenheimer, 2007). Detta fick mig att inse att guds existens fortfarande är aktuell i det moderna samhället och det gjorde livet efter detta mer påtagligt, i jämförelse med förut.
Detta blev starten för mig att kritiskt granska de olika anspråken i de större världsreligionerna.
***
Om man ska lägga sin tillit hos en religion, då är mitt synsätt att man bör välja den religion som bäst stämmer överens med verkligheten, vilket delas av de samtida akademikerna Edward Feser, Hugh Ross och Michael Rota bland annat. Olika religioner har olika sannolikheter i en sannolikhetsanalys baserat på deras anspråk om den externa världen. För mig, är det helt centralt att lägga vikt vid frågan om vilka centrala anspråk de olika religionerna gör. För mig är det viktigt att tänka så här: Om det centrala anspråket har motbevisats bortom rimligt tvivel, då har religionens centrala läror motbevisats bortom rimligt tvivel och då kan jag inte anamma den religionen.
Samtida teistiska filosofer, såsom Timothy McGrew, Edward Feser och Joshua Rasmussen, anser att religiös tillit ska vara baserat på de historiska anspråkens belägg. Det anser även jag. Hur skulle då ett sådant evidensbaserat synsätt på religion kunna se ut? Hur skulle man närma sig de olika religionerna? Man skulle kunna göra ungefär såhär, vilket tilltalar mig:
***
Islam
Ett centralt historiskt anspråk inom islam är att Jesus inte dog på korset utan en tvilling korsfästes istället för honom. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. De icke-kristna Talmud, Josefus, Tacitus och Lucian samt Nya Testamentet nämner alla att Jesus korsfästes. För mig, diskvalificerar detta islams påstående att en tvilling korsfästes istället och minskar markant dess historiska tillförlitlighet.
Ett annat historiskt anspråk är att Jesus inte dog på korset utan svimmade. Denna förklaring förespråkades av muslimen Ahmed Deedat bland annat. Jag började undersöka huruvida det går att överleva en korsfästelse, enligt den medicinska vetenskapen. Jag kom fram till att det är omöjligt att överleva en korsfästelse utan hjälp av en läkare (Edwards, 1986), där hypovolemisk chock och hjärtbrott är de främsta dödsorsakerna från en korsfästelse. Detta är varför konsensus inom forskningen är att Jesus var fullkomligt död (McDowell & McDowell, 2017; Licona, 2018). För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående Jesus överlevnad på korset och minskar markant dess historiska tillförlitlighet.
Ett annat centralt anspråk inom islam är att Jesus var en profet. Jag började undersöka huruvida det finns andra källor som stödjer detta. Ju fler källor som nämner något, desto högre blir dess sannolikhet. Jag kom fram till att det inte finns några källor som nämner att Jesus var en profet, förutom Koranen. De icke-kristna Celsus, Josefus, Pliny och Lucian, samt Nya Testamentet, nämner alla att Jesus associerades som Gud kommen som människa. För mig, diskvalificerar detta islams påstående angående att Jesus´ var en profet och minskar markant dess historiska tillförlitlighet.
På grund av ovanstående har islam en låg sannolikhetsgrad för mig till graden av obefintlighet, eftersom islams historiska anspråk om Jesus stämmer inte överens med den övriga data.
Mormonism
Mormonismens ryggrad är att Joseph Smith fick guldtavlor från en ängel. Fanns det några andra ögonvittnen till händelsen än Smith självt, frågade jag mig själv? Jag kom fram till att det initialt fanns flera ögonvittnen till guldtavlorna, men att de alla gjorde återkallelser av sina vittnesmål (Hill, 1972). Detta sänker sannolikheten markant. Jag frågade mig själv om det finns anlag för att Joseph Smith var en skojare och bedragare. Svaret jag fann är ja, det fanns det. Joseph Smith själv var en tvivelaktig figur, där han hade ett rykte om sig för att vara en skojare även innan guldtavlorna (McKeever & Johnson, 2013), vilket stödjer hypotesen om att guldtavlorna är uppdiktade. Detta sänker sannolikheten ytterligare, framförallt när Joseph Smith är det enda ögonvittnet som inte återkallade sitt vittnesmål. För mig, diskvalificerar detta mormonismens anspråk om guldtavlorna och därmed mormonismen självt, eftersom dess sannolikhetsgrad har nått obefintlighet, enligt mig.
Polyteism
Polyteismen kommer nu att utvärderas. Den gemensamma nämnaren för alla polyteistiska religioner är att de anser att deras polyteistiska gudar existerar, där deras belägg är dokument om gudarnas bedrifter. Vilken är genren för dessa dokument? Forskare brukar klassificera dessa dokument i genren mytologi, vilket är när tiden och platsen är oviss. Detta är ett skäl som minskar polyteismens historiska förankring och därmed minskas dess sannolikhet för mig. Ett annat skäl är att händelserna nedtecknades flera århundraden efter att de påstådda händelserna ägde rum, vilket minskar sannolikheten ytterligare. Ett annat skäl är att eftersom de polyteistiska gudarna är inom tid och rum, användes de polyteistiska gudarna som ersättningar för naturfenomen. Till exempel, användes Zeus för att förklara blixten. I ljuset av den naturvetenskapliga revolutionen med bland andra Isaac Newton, Johannes Kepler och Robert Doyle blev de polyteistiska gudarnas förklaringskraft försumbar. Därför accepterar jag inte polyteismen.
Buddhism
Buddhismen kommer nu att utvärderas.
Vad är buddhismens centrala anspråk?
Det centrala påståendet är att reinkarnation ständigt inträffar, där målet är att nå nihilistisk glömska som kallas Nirvana.
Vad är beläggen för reinkarnation?
Den åberopade evidensen för reinkarnation är enligt uppgift Ian Stevensons studier om barn med minnen från tidigare liv.
Det finns allvarliga metodologiska problem med Stevensons studier och Stevenson själv har erkänt att alla studierna har allvarliga brister. Det finns flera alternativa förklaringar som har en större förklaringskraft i jämförelse med reinkarnation, även om någon skulle se Stevensons studier som giltiga.
En naturalistisk förklaring är morfisk resonans, som är en process där självorganiserande system ärver ett minne från tidigare liknande system genom genetisk likhet (Sheldrake, 2009).
En annan naturalistisk förklaring är akaschiskt fält och retroigenkänning, där all mänsklig erfarenhet ses som en del av en kollektiv minnesbank och repeteras om och om igen (Laszlo, 2007).
En annan naturalistisk förklaring är minnesbuntar, vilket förklarar varför så många minnen är kopplade till en geografisk region och kopplade till avlidna släktingar (Denton, 1884).
En annan naturalistisk förklaring är mental ocean teorin, där medvetandet är som ett hav och koppar sporadiskt tas ut och så småningom kommer att leda till överlappning, vilket förklarar varför vissa minnen överlappar varandra (Morris, 2021).
En övernaturalistisk förklaring är demonisk besittning, vilket förklarar varför vissa barn så småningom glömde sina minnen och visste var deras kroppar var begravda (Habermas & Moreland, 2004).
På grund av styrkan i dessa alternativa förklaringsmodeller, så minskas buddhismen sannolikhetsgrad för mig och därmed måste jag avvisa den.
Kristendomen
Kristendomen ska nu utvärderas.
Vad är kristendomens centrala anspråk?
Det centrala anspråket det är att Jesus återuppstod på den tredje dagen, efter att ha blivit korsfäst av Pontius Pilatus. Detta bekräftade hans messianska identitet via den messianska profetian i Gamla Testamentet, som framgår av Jesaja 53 och Psalm 22 bland annat.
En förutsättning till uppståndelsen är att Jesus dog på korset, lades i en gravkammare och att gravkammaren sedan var tom. Hur förhåller sig forskare till dessa påståenden, frågade jag mig själv? Jag kom fram till att de flesta forskare accepterar följande:
- Jesus korsfästes av Pontius Pilatus och lades i en grav.
- Efteråt var graven tom.
- De skeptiska apostlarna hade upplevelser med den uppståndne Jesus.
- De skeptiska apostlarna fick utstå förföljelse för sin bekännelse.
- Flera apostlar blev martyrer för sin bekännelse.
(Habermas, 2005; Lapide & Linss, 2002)
***
Nedan är citat från forskare.
– Forskaren Gary Habermas sa följande: ”Av dessa forskare, är cirka 75 procent för ett eller flera av dessa argument för den tomma graven” (Habermas, 2005).
– Forskaren Michael Licona sa följande: ”Givet den starka evidensen för Jesu korsfästelse … måste historikern dra slutslatsen att processen dödade honom. Detta är slutsatsen som delas av i princip alla forskare som har studerat ämnet.” (Licona, 2018).
– Forskaren Jacob Kremer sa följande: ”De allra flesta forskare står fast vid tillförlitligheten i de bibliska uttalandena om den tomma graven” (Kremer, 1977).
– Forskaren D.H. Van Daleen sa följande: ”Det skulle vara extremt svårt att invända mot gravberättelsen på rent historiska grunder. Även om vi antog att det tjänade syftet att kontrollera en begynnande gravkult, skulle det inte förklara hur berättelsen uppstod till att börja med” (Craig, 2000).
– Forskaren Michael Grant sa följande: ”Historikern kan inte med rätta förneka den tomma graven … Om vi tillämpar samma historiska kriterier som vi använder på andra ställen, då är beläggen tillräckligt fasta och rimliga för att nödvändiggöra slutsatsen att graven verkligen hittades tom” (Grant, 1995).
– Forskaren Gerd Ludemann sa följande: ”Det kan tas som historiskt säkert att Petrus och lärjungarna hade upplevelser efter Jesu död där Jesus visade sig för dem som den uppståndne Kristus” (Habermas & Licona, 2004).
***
Forskare accepterar dessa 5 fakta ovan på grund av följande skäl:
– Evangelierna bekräftas av icke-bibliska historiska källor.
– Evangelierna har en stor mängd manuskriptkopior på originalspråket, vilket gör det enkelt att identifiera och åtgärda eventuella avvikelser mellan originalen och dagens kopior.
– Evangelierna skrevs av skeptiska judar, som inte hade anlag för Jesus från den omgivande kulturen.
– Evangelierna skrevs ner tidigt, inte så långt efter att händelserna inträffat.
– Evangelierna skrevs i genren grekisk-romersk historiebiografi. Historisk skönlitteratur existerade inte i det romerska imperiet, med undantag för romantiska berättelser och berättelser om icke-samtida karaktärer. Eftersom evangelierna inkluderar samtida karaktärer, är genren grekisk-romersk historiebiografi.
– Evangelierna skildrar den omgivande geografin korrekt.
– Evangelierna har odesignade tillfälligheter, där specifika detaljer nämns.
– Evangelierna innehåller pinsamma passager som skulle undergräva huvudgestalternas och författarnas trovärdighet för en 1:a århundradets publik, såsom passagen om korsfästelsen. Under antiken, var korsfästelser något pinsamt. Detta är känt som kriteriet för förlägenhet. Kriteriet för förlägenhet används också i antika egyptiska studier, konfucianska studier och antika assyriska studier för att nämna några.
***
Hypoteserna som har försökt förklara faktan ovan under årens lopp kommer nu att redogöras.
- Svimningsteorin, som sa att Jesus inte dog utan svimmade på korset. Svimningsteorin har lämnats av forskare, eftersom det är omöjligt att överleva en korsfästelse utan hjälp av en läkare. Jesus var fullkomligt död (Edwards, 1986). I Johannes 19:33-34, efter att Jesu hjärta genomborrats av ett spjut, ”genast kom det ut blod och vatten” (Svensk folkbibel). När blod och vatten rinner ut från hjärtat, är en person död.
- Tvillingteorin, som sa att en tvilling eller bedragare korsfästes istället för Jesus. Tvillingteorin har lämnats av forskare, eftersom Jesu korsfästelse nämns av Josefus, Tacitus, Talmud, Lucian och Nya Testamentet för att nämna några källor.
- Grupphallucinationshypotesen, som sa att apostlarna fick en hallucination i grupp. Grupphallucinationshypotesen har lämnats av forskare, eftersom hallucinationer kan endast ses av en person. Hallucinationer kan inte erfaras i grupp. Dessutom, går det inte att röra vid en hallucination. Dessutom, om det var en grupphallucination, borde kroppen ha varit i graven. Eftersom graven var tom, kan grupphallucinationshypotesen inte förklara detta faktum.
- Stöldhypotesen, som sa att apostlarna stal kroppen. Stöldhypotesen har lämnats av forskare, eftersom apostlarna har inte ett motiv för att stjäla kroppen. De hade redan förnekat Jesus när han levde.
- Efterhandskonstruktionshypotesen, som sa att uppståndelsen är en sen konstruktion. Efterhandskonstruktionshypotesen har lämnats av forskare, eftersom Nya Testamentet skrevs under det 1:a århundradet, vilket är samma århundrade som händelserna inträffade (Blomberg, 2007). Något är bara en sen konstruktion om det skrivs mer än ett sekel efter att händelsen inträffade. Därför är uppståndelsen inte en efterhandskonstruktion.
- Konspirationsteori-hypotesen, som sa att apostlarna hittade på uppståndelsen. Konspirationsteori-hypotesen har lämnats av forskare, eftersom apostlarna fick inte kompensation för att sprida budskapet. De fick motsatsen, nämligen förföljelse och död från judarna och romarna. Till exempel, hade aposteln Paulus makt när han var jude och förlorade makten när han blev kristen. Därför är det ytterst osannolikt att aposteln Paulus skapade en konspirationsteori.
- Massgravhypotesen, som sa att Jesus placerades i en massgrav. Massgravhypotesen har lämnats av forskare, eftersom det fanns inte massgravar i Judéen. Korsfästelseoffer begravdes i enskilda gravkammare i Judéen. Vi har arkeologiska belägg på att korsfästelseoffer begravdes i enskilda gravkammare i Judeen (Hachlili, 2005).
- Uppståndelsehypotesen, som säger att Jesus återuppstod – på riktigt. Uppståndelsehypotesen accepteras av forskare, eftersom det är den enda hypotesen som adekvat förklarar alla fakta ovan.
I ljuset av den historiska fakta, uttalade den judiska forskaren Pinchas Lapide följande:
”Jag accepterar påskdagens uppståndelse … som en historisk händelse” (Lapide & Linss, 2002).
Enligt den svenska historieprofessorn Dick Harrison, ”då återstår bara alternativ 5, att Jesus uppstod från dödsriket … [O]m du utesluter alla andra möjliga lösningar måste den enda som återstår … vara den sanna” (Harrison, 2021).
Därför är kristendomen sann – på riktigt, enligt mig.
Avslutning
Ovanstående är logiken som har använts för att analysera världsreligionerna och är den argumentation som är tilltalande för mig. Här finner jag kärnan för min religiösa tillit att vila i. Kristendomen är sann i ljuset av den historiska evidensen.
Tillägg:
Följande är vad de icke-kristna antika historiska källorna har att säga om Jesus eller hans rörelse:
a) Celsus, Talmud och Josefus accepterar att Jesus gjorde mirakler.
b) Josefus och Lucian indikerar att Jesus var vis.
c) Plinius, Talmud och Lucian antyder att Jesus var en kraftfull och vördad lärare.
d) Tacitus, Josefus, Talmud och Lucian nämner alla att Jesus korsfästes.
e) Tacitus och Josefus säger att korsfästelsen inträffade under Pontius Pilatus.
f) Talmud förklarar att det hände på pesach (eng. passover).
g) Det finns referenser till Jesu uppståndelse i både Tacitus och Josefus.
h) Josefus och Celsus skriver att Jesus var känd som Messias och kommen från Gud.
i) Plinius och Lucian indikerar att kristna dyrkade honom som en gud.
j) Mara bar Serapion antyder att tumult kom till delvis som ett resultat av avrättningen av den vise kungen av judarna, d.v.s. Jesus.
k) Phlegon indikerar, samt Thallus som indikerar något liknande, att det var en solförmörkelse under fullmånen som åtföljdes av jordbävningar under kejsarens regeringstid som var vid makten från 14 till 37 e.Kr.
l) Både Tacitus och Suetonius indikerar att kristna straffades av kejsaren som var vid makten från 54 till 68 e.Kr.
m) De före detta polyteisterna Justin Martyr och Tertullian uppger att judarna grundlöst anklagade apostlarna för att ha stulit kroppen in på 200-talet, vilket betyder att judarna visste att graven var tom.
n) Josefus skrev att Jakob och Johannes blev martyrer.
Följande är en översikt över de historiska källorna som nämner Jesus eller hans rörelse (bortom Nya Testament):
– Dokument av icke-kristna: Talmud, Josefus, Tacitus, Plinius den yngre, Phlegon, Lucian, Celsus, Mara bar Serapion, Suetonius och Thallus.
– Dokument av före detta icke-kristna: Clement of Rome, Ignatius, Polycarp, Barnabas, Didache, Shepherd of Hermas, Papias, Justin Martyr, Aristides, Athenagoras, Theophilus of Antioch, Quadratus, Aristo of Pella, Melito of Sardis, Diognetus, Epistula Apostolarium och Tertullian.
Källhänvisningar:
Blomberg, C. L. (2007). The historical reliability of the gospels. IVP Academic.
Craig, W. L. (2000). The son rises: The historical evidence for the resurrection of Jesus. Wipf and Stock, s. 84-85, egen översättning.
Denton, W. (1884). Soul of things or Psychometrie researches and discoveries. Denton.
Edwards, W. D. (1986). On the physical death of Jesus Christ. JAMA, 255(11), 1455. https://doi.org/10.1001/jama.1986.03370110077025
Grant, M. (1995). Jesus: An historian’s review of the gospels. Simon & Schuster, s.174, egen översättning.
Habermas, G. (2005). Resurrection research from 1975 to the present: What are critical scholars saying? Journal for the Study of the Historical Jesus, 3(2), 135–153. https://doi.org/10.1177/1476869005058192, s. 141, egen översättning.
Habermas, G. R., & Moreland, J. P. (2004). Beyond death: Exploring the evidence for immortality. Wipf & Stock.
Habermas, G. R., & Licona, M. (2004). The case for the resurrection of Jesus. Kregel Publications.
Hachlili, R. (2005). Jewish funerary customs, practices and rites in the Second Temple Period. Brill.
Harrison, D. (2021, April 20). Harrison: Då återstår bara alternativ 5 – Jesus uppstod. SVD.
Hämtad September 12, 2022, från https://www.svd.se/a/6zQeB0/uppstandelsen-tank-om-det-osannolika-ar-sant
Hill, S. M. (1972). Brodie Revisited: A Reappraisal. Dialogue: A Journal of Mormon Thought, s.82, egen översättning.
Kremer, J. (1977). Die osterevangelien, geschichten um geschichte, s. 49-50, egen översättning.
Lapide, P., & Linss, W. C. (2002). The resurrection of Jesus: A Jewish perspective. Wipf and Stock.
Laszlo, E. (2007). Science and the akashic field: An integral theory of everything. Inner Traditions.
Licona, M. (2018). The resurrection of jesus: A new historiographical approach. Apollos, s.311, egen översättning.
McDowell, S., & McDowell, J. (2017). Evidence that demands a verdict. Thomas Nelson.
McMylor, P. (2014). Alasdair MacIntyre: Critic of modernity. Routledge.
Metaxas, E. (2021). Is atheism dead? Salem Books.
Morris, J. C. (2021, April 6). Alan Watts’ philosophy of Consciousness. Medium. Hämtad Oktober 5, 2022, från https://theapeiron.co.uk/alan-watts-philosophy-of-consciousness-e3c2e01bf3bb?gi=30e21ee60f72
Oppenheimer, M. (2007). The turning of an Atheist. The New York Times. Hämtad augusti 17, 2022, från https://www.nytimes.com/2007/11/25/magazine/25letters-t-005.html
Sartre, J. P. (1957). Existentialism and human emotions. Philosophical Library.
Sheldrake, R. (2009). Morphic resonance. Park Street Press.