Poros tidskrift
En essätidskrift
-
Det eliminerade rummet
Nittioett år efter utgivningen av Ett eget rum stängdes världens familjer in i sina hem och tvingades dela rum, dygnet runt. Det skapande rummet försköts, försvann, fick inte ta plats, kunde inte ta plats under nedstängningen. En pandemi är inget krig, vi ska bara hålla oss hemma.
-
Den målade kistan
På Sveavägen ligger Föreningssparbankens kontor. Solen går upp och vi hänger på låset. Mamma har pengarna i en Konsumkasse. Genom plexiglaset ser jag vaktmästaren skramla med nyckelknippan. Han skrattar ljudlöst när han får syn på mig, och låser upp.
-
En helt vanlig skoluppgift
När man är mitt uppe i livet vet man sällan vad denna period kommer ha för roll i den större livsberättelsen. Ida-Nathalie Hildén sätter fingret på detta genom ett imaginärt tillbakablickande på det som just varit som om det låg långt tillbaka i tiden.
-
Fundamentalist
Det kan se ut som att jag är en lugn och strävsam typ. Men min känsla säger mig att skenet bedrar. Den säger mig att jag i själva verket är en annan: en fundamentalist.
-
Det Bästa ur Koranen
Visst ligger det ett stort värde i kunskap om världsreligioners heliga texter, men varje religion och varje variant av varje religion har utvecklats på sitt eget sätt under de många hundra år som gått sedan texterna skrevs. En sak jag lärt mig genom studiet av Koranen att den inte ensam räcker till som källa för…
-
Pendeln mellan himmel och helvete
Australien har länge varit som två floder, som ett land där två helt olika kulturer och livsstilar existerat sida vid sida. Och folk på de två sidorna har också helt olika förutsättningar. Kommer de två floderna någonsin att kunna bli en?
-
Att klä en galax
Rättfärdigt kritiseras modet som ett ekologiskt, socialt och kulturellt problematiskt fenomen. Men det finns en potential hos modet som kultur- och kommunikationsform som ingen annan mänsklig företeelse besitter. Kärleken till mode har gett mig en unik inblick i mänskligt beteende
-
Havet
Folkdräkt/baddräkt. Naturen har inte bett om allt vi låter den symbolisera. Den har aldrig kallat sig vacker, svensk eller tidlös. Havet vill mig ingenting, varken gott eller ont. Strömmen kan ta tag i mina ben, en våg kan överrumpla och pressa ner mig under ytan. Det salta vattnet smakar illa när jag hostar upp det…
-
Ur moderskapets mörker
Goda mödrar älskar sina barn, och glömmer sina egna namn. De gråter aldrig i kallt potatismos, och gör de det ser de saltet som en extra krydda. Goda mödrar med mjuka leenden möter barnens blickar. De läser aldrig böcker medan de ammar, och scrollar aldrig facebook.
-
Att leva efter Hous klocka
En rik och detaljerad värld ryms utanför kamerablicken. Världen Hou presenterar känns ännu mer påtaglig och verklig just på grund av begränsningarna som åläggs åskådaren. Den historiska återgivningen i filmen handlar inte om helhetsbilden, utan upplevelsen av nuet.
-
Ju längre tiden går
Varje gång jag hälsar på har hon rensat. ”Jag vill att du tar det här nu, innan jag dör.” Döden är alltid närvarande i samtalen med henne. Hon funderar mycket på den trots att hon mött den så många gånger.
-
Härlig är jorden
”Vem fan bryr sig om bibeln” säger han ”man är ju ändå bara här för presenterna”. Jag skrattar, kommentaren är ju faktiskt briljant. Allt jag önskar är att jag själv hade kunnat formulera mig med samma lättvindiga elegans. Det är förstås presenterna det handlar om, tänker jag, hur kunde jag vara så dum?
-
Tæt på Afstanden
Du gav mig ensomheden og alt det forbandede lort der følger med. Jeg fik et sprog som ingen forstår, jeg er en bedrager. En komposition af fiktive minder, af påståede svigt skabt af min tanke.
-
Den sjungande pojken
Ljuset från den gröna taklampan skänker ännu rummet sitt förtrollande sken. Den dova läderdoften från soffan är ännu fullt kännbar. Jag tänker tillbaka på min gammelmormor, och inser att sättet på vilket jag fått mina minnen av henne egentligen är oviktigt.
-
Poiesis – upprepningar
Vi fiolbyggare är vårdare. Vi passar upp på konstnärer och förser dem med så goda förutsättningar som möjligt för att utföra sin uppgift. Vi ger dem kroppar att sjunga med.
-
Den sublima tristessen
Vid sidan av sexakten och konstupplevelsen är tristessen det närmaste vi kan komma oss själva. Emellertid tenderar den existentiella svindeln att knappt hinna anas förrän tomheten, självföraktet och varat överskyls med ett banaliserat tristessbegrepp.
-
Kärleken till en stad
Det sägs att om man känner av kemin så finns den där, den kan omöjligt inbillas av bara den ena parten. Gäller det även någon utan mun och ord? Ja. Kemin fanns där. Köpenhamn och jag gnistrade och sprakade i varandras sällskap.
-
En dörr på glänt
Att släppa kontroll- och prestationsbehoven, att avstå försöken att täppa igen springorna – det är ändå ett omöjligt projekt. Det är där ljuset sipprar in. Och det är där tomheten omvandlas till öppenhet.
-
Ett kök som är ett sovrum som är en hall
Vi borde vara tacksamma, vi är galna om vi inte är tacksamma. Vi fixar och förhandlar med utrymmet, vi flyttar på sakerna och vi flyttar på oss själva
-
Phoenix Rising
Bokslut över försöken att ta reda på vad det är med mig. Mötet på mottagningen som ett sista strå på vårdinrättningens rygg. Läkaren stående mitt emot mig i ett undersökningsrum och en febrig dröm om vad jag skulle ställa till med om jag åter hade tillgång till två friska händer.